tisdag, mars 25, 2008

Jag drömde om Mia Törnblom i natt. Urk. Jag drömde även om ett par rosa pumps som satt på en betydligt trevligare kvinna.

Vet inte om det är kombinationen av dessa drömmar som fått mig att fundera på parmiddagar?!Jag gillar inte de traditionella parmiddagarna. Inte det minsta. Äntligen kan jag erkänna det för mig själv. De parmiddagar jag har i åtanke är de som följer gängse normer, där par är lika med man och kvinna. Det kan vara två eller flera par, helst inte fler än fem. Man samlas kring en drink med små aptitretare till. Kvinnorna står och pratar för sig, männen för sig. Vid efterföljade trerättersmiddag är det av vikt att man blandar upp sig, ingen får sitta bredvid sin respektive och man får definitivt inte sitta bredvid någon av samma kön! Middagen går ofta i nyskapandets tecken, med recept hämtat från någon mattidning. Servisen kan, hos vissa, även den vara ny och trendig. Middagskonversationen handlar till stor del om barnen, gärna med betoning på vid vilket universitet barnen studerar eller vilken långresa de just nu är ute på. Vid efterrätten, när vinet börjat verka, brukar samtalen gå över i mer känslomässiga förtecken. När middagen avslutats händer det att kvinnorna åter grupperar sig för att "skvallra" lite. Männen talar om mer konstruktiva saker såsom idrott eller kanske bilar. När klockan börjar närma sig tolv, ett bryter man upp. Mätt och vindåsig bestämmer man sig för att snart ses hos någon annan och det ska inte dröja länge för det är ju så roligt att träffas.

Jag är ingen asocial person men jag har svårt att umgås när det blir för konstruerat. Jag gillar att äta och umgås tillsammans med andra men under enklare former. Mitt hem är inget visningobjekt där nya trender råder. Det är inte därför jag umgås med människor. Det är inte bara "det lyckade folket" jag vill dela en middag med.

Vett och etikett i all ära men det alltför tillrättalagda får mitt hjärta att svalna. Och brinner inte mitt hjärta är jag inte helt närvarande. Det är sådana gånger jag brukar ta mig en funderare över värdet i att medverka på liknande tillställningar.

Där närvaro råder där finns livet

i all sin fullkomlighet.

32 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med.
Långfredagens familje- och släktfest, som jag proppsade på, blev som vanligt som Kalabaliken i Bender. Men när flertalet gått och nattugglorna sitter kvar i kaoset då säger man rituellt: ja, det gick ju bra det här också...Charmen med partyn hos oss är att man liksom aldrig riktigt vet hur många som kommer. Har man bjudit in fem har ungarna bjudit in fyra till. Och stjärterum och hjärterum, du vet, är viktigt.

Evas blogg sa...

Eva a: Familje- och släktfester har en tendens att bli lite "röriga". Låter befriande att man bjuder samtidigt som man inte vet hur många som kommer.

Vonkis sa...

Härligast tycker jag det är när det serveras plockmat och det finns flera och olika sittplatser av typen stora kuddar, fàtöljer och soffor sà man kan sitta med lite olika folk och surra.

Jämtlandstösen sa...

Ja, det bästa är att umgås under enkla former. Såna som jag som inte är värsta proffskockarna känner sig mer hemma då också. Och vågar kanske tom bjuda igen:-)

Evas blogg sa...

Vonkis: Ja det tycker jag också. Och inte bara konstellationen par.

Evas blogg sa...

Jämtlandstösen: Oj nu gick vi om varann! Det är ju det, om man själv inte är så trakterad av att laga mat blir kraven så höga när man ska bjuda igen. Eller, man sätter så höga krav på sig själv utifrån hur de andra gör. Nog för att jag kan laga mat men jag har inte ork att stå en hel dag och laga mat, samt duka snyggt, fixa drinktilltugg, fundera på goda viner.....Då får det hellre vara.

Anonym sa...

Jag håller med dig. Vet du...sådana tillställningar gör mig nervös och mitt gamla blyga jag kommer fram. Vet inte vad jag ska prata om osv.
Men att umgås med nära och kära det tycker jag om men blir inte så ofta det heller. Hur är det vi säger...var och en har nog av sitt. Men när det väl inträffar, ganska ofta den här årstiden, då har vi så mysigt. Inga konstigheter och alla är som vi är.

Evas blogg sa...

Gunnel: Härligt! Att känna att man kan vara den man är, utan krusiduller. Själv har jag sällan svårt att prata men ibland blir jag så trött på det. Särskilt när samtalen handlar om att bräcka varann.

Anonym sa...

Eva, du hade inte kunnat uttrycka det bättre!
Maken och jag var ett tag inne i denna karusell av 3-rättersmiddagar, fördrink, efterdrink, nattamat och blablabla.
Hur ytligt blir det inte ofta på den här typen av tillställningar, där värdinnan (oftast!) slitit som ett djur för att allt ska vara perfekt, "ingen ska hitta något att klaga på här minsann"!
Vi hoppade av och tackade nej konsekvent så länge att vi till sist satt där själva.
Det var väl inte riktigt smart det heller...men vi hade gjort vårt val och vi mådde så bra!
Så småningom hittade vi fram till en lättsammare umgängesform med vänner med betydligt enklare vanor.

Evas blogg sa...

Marskatten: Där sa du något sant: "Ingen ska ha något att klaga på". Jag tror att det ofta mkt är det det handlar om. Man vill visa upp att man kan och är duktig och lyckad. Nästan så att det känns i luften. Jag har inget emot människorna själva, bara själva middagsformen i sig som inte funkar.

Annika sa...

Fniss, fniss, fniss...Åh vad jag känner igen mig...
Och o vad jag har varit där...Nu var det ett tag sen vi hade parmiddag, eller var på parmiddag. men när jag bjuder brukar jag alltid bjuda in lite singlar också, roligare och inte så stelt. Dessutom avskyr jag det där att man inte får sitta bredvid vem man vill. SUCK.
Ordnade en anti-middag för ngt år sen när vi bara åt småplock, satt där vi ville etc. Det blev urmysigt. Nu verkar parmiddagshetsen ha lagt sig ordentligt här hos oss. Det skedde efter att ett svenskt prettopar dragit sitt pick och pack hem igen. När som flyttade hem lade sig hela parmiddagshetsen...skööönt....Nu är det mer bbq o sånt som gäller. Avslappnat är BÄST!!!

Anonym sa...

Det var trist, du kan inte komma på middag hos mig. Här är det alltid 3 rätters eller mer, allt gjort från scratch och gärna med inslag som får folk att bli lite impade.

Det gör det roligare att laga mat för mig om de som kommer tycker att det är gott, ser bra ut och är sånt som man aldrig själv skulle palla göra. Jag gillar att skämma bort mina gäster, men jag gillar att få uppskattning också.

Men sen har jag aldrig 'parmiddagar', här kommer de som vill, de jag gillar, de som jag kan tänka mig gillar varandra. Dessutom behövs det inte så mycket sprit för att ämnena ska bli annat än ränteläget. Men det hindrar inte att det bli en massa vin ändå.

Problemet är inte så mycket formen men anledningen. Det kan vara hur chict som helst och det känns bra om man är i rätt sällskap. Det är människorna du tycker är trista inte maten, servisen eller inredningen.

Eller?

Evas blogg sa...

Annika: Ja avslappnat är absolut bäst. Grillträffar på somrarna gillar jag också. Det blir en helt annan grej när man sitter ute och äter. Jag gillar också att ses, lite huller å buller. Gammal, ung, singel, par....

Magnus: Jag skulle gärna komma till dig på middag, har ju sett din kokkonst på bilder och är helt säker på att du är hur duktig som helst. Och det ligger väldigt mycket i det du säger: rätt sällskap. Själv tycker jag inte det är så jättekul att fixa fina middagar, kanske också en anledning till att jag tycker det är jobbigt. Man måste ju till sist bjuda igen!

Anonym sa...

Eva: aha, det är där skon klämmer....

Jag äter gärna spagetti med ketchup om jag bli bjuden till någon. Att jag gillar att dra till lite innebär inte att jag förväntar mig det av någon annan.

Madicken sa...

Parmiddagar?! Aldrig varit på och kommer aldrig...hujedamej!

Evas blogg sa...

Magnus:-). Bra inställning tycker jag!

Evas blogg sa...

Madicken: Har du aldrig varit på? Hur har du lyckats?

Madicken sa...

Tackar alltid nej till allt jag aldrig i livet skulle vilja göra!

Evas blogg sa...

Madicken: Tänk, det har jag tränat på under många år nu. Men det har tagit tid att komma en bra bit på väg.

Bloggblad sa...

Jag ler... igenkännande. Men vi umgås allt mindre på det sättet numera, helst bara med ett par (just nu har vi inga singlar i vänkretsen) i taget. Men jag har kollegor som går runt till varandra ideligen och stortrivs med det sättet att umgås. Förr tyckte jag det var kul att laga mat, men jag blir lätt stressad av att det ofta tävlas lite i vem som lagar nyaste och mest intressanta maten. I somras bjöd vi nere vid kanalen i stället... på uteställe. Så skönt det var. För umgås vill jag ju.

Madicken sa...

Man lär så länge man lever ;-)

Evas blogg sa...

Bloggblad: Jag vill också umgås men på ett enkelt sätt. Jag tycker om spontantillställningar, man ringer runt samma dag och alla tar med sig något. Snabbknytis. Enkelt och brukar bli trevligt. Men visst kan det vara trevligt att sätta sig vid fint dukat bord, det gjorde vi på påskdagen, hos mamma och pappa. Men det är en annan sak.

Evas blogg sa...

Madicken: Visst är det fiffigt?!

Anonym sa...

Hujedamej för de middagar du beskriver. Dessutom klarar jag absolut inte av torrsnacket och skrytet.
De vänner vi har umgås vi helt okonstlat och naturligt med. Och samtalen känns alltid viktiga och angelägna. Så vill vi ha det och även våra vänner.
Tack för ett bra och eftertänksamt inlägg. Kram på dig från SolSkuggan

Anonym sa...

magnusiamsterdam!
Mkt klokt inlägg, tänkte precis det du skrev. Handlar nog inte alls om formerna - utan om människorna! Tack för det! Ingenting är fel - bara man trivs med sig själv i det man gör.
Hälsn Maud

Evas blogg sa...

Soslksuggan: Har funderat sen igår och jag tror att för mig handlar en del om just detta med det normativa umgänget. Det tillrättalagda könsrollsstuket. OK att det är fin mat, fint dukat, fina viner....det är roligt. Men just denna uppdelning i gängse mönster.

Maud: Självklart får alla göra det som de är bra på och tycker om att göra. När man sen får cred för det är det ännu roligare. Mitt tillspetsade inlägg var en reflektion över hur jag kan känna det ibland, det kan bli för mycket.

Anonym sa...

Eva, ditt inlägg låter som rena mardrömmen i mina öron. Jag och min man har aldrig varit på en enda parmiddag! Just för att vi båda avskyr när det blir stelt och tillgjort. Däremot lagar vi middag någon gång ibland och bjuder in ett ytterst fåtal vänner åt gången. Alla får sitta var det vill, prata med vem de vill och till och med komma för sent och gå för tidigt om de vill! Jag verkligen avskyr umgängesregler utöver de grundläggande och artiga, förstås.

Evas blogg sa...

Matilda: Ja det tillrättalagda kan bli tråkigt. Nu var jag i och för sig väldigt kategorisk i mitt inlägg men jag har upplevt liknande tillställningar.

Elisabet. sa...

Helt UNDERBART inlägg!

Här en som helst sitter kring ett köksbord bara .. så där i all enkelhet ...!

Evas blogg sa...

Elisabet: Jag visste väl det :-)

Anonym sa...

heja dig mamma! så himla bra skrivet!!

Evas blogg sa...

Den äldsta (Elin): TACK!