För fyra år sedan hade jag ett dagsbesök ifrån Lund. En kvinnlig doktorand hade kommit hela vägen hit upp för att intervjua mig och följa mig på mitt dåvarande arbete med en grupp långtidssjukskrivna.

Jag minns hur jag mötte henne vid busshållsplatsen En späd, ung kvinna som utstrålade glädje och klokskap. Vi drack kaffe vid mitt köksbord, pratade om mina tidigare år med smärta och utmattning. Om hur jag hade "kommit tiilbaka", mycket tack vare mitt målande och skrivande. Jag visade henne några bilder jag nyligen hade målat. Vi åt lunch på ett litet café och ägnade sedan eftermiddagen åt "min" sjukskrivningsgrupp.

Denna doktorand har under årens lopp ringt mig då och då. Hon har skickat mig sin avhandling för att jag ska godkänna de delar jag finns med i. Det vanliga är att inte informanternas namn finns med i avhandlingar men då min bok citeras där så är jag ett undantag. Just därför så viktigt att jag godkänt det hon skrivit.

Så här skriver hon i inledningen:

Det är alltså den levda erfarenheten av sjukdomen och långtidssjukskrivningen som jag vill studera, hur livet som utbränd gestaltas, det är sjukdomens och sjukskrivningens potentiella sprängkraft jag är ute efter, såväl för den enskilde som för samhället i stort. Vid sidan av utbrändhetens uppenbara begränsande verkningar har den kanske också kapacitet att fungera som dörröppnare till tidigare outforskade rum i tillvaron. Det är dessa rum jag vill undersöka.

Mer om hennes avhandling kan du läsa här. Doktoranden har en journalistiskt bakgrund och syns numera som programledare i Vetenskapens Värld.

Igår ringde Mia-Marie, nu är det snart dags för avhandlingen att gå till tryckning. Framsidan blir en av mina "Vardagsänglar", fler av dem kommer att finns med i det gedigna arbete hon gjort.

Och precis som hon skriver i sin inledning har min tidigare sjukdom öppnat dörrar till tidigare ouforskade rum i tillvaron.

Nu kommer mina bilder att spridas runt hela Sverige. Jag tackar och tar emot!