tisdag, februari 19, 2008

"Oh my God!"


I amerikanska reality shower åkallas Gud titt som tätt. Inte rent andligt, inte det minsta, snarare långt ifrån. Det handlar mer om värdsliga ting såsom: att gå vidare i serien och komma närmre den åtråvärda rollen som toppmodell. Eller när man fått sitt hus stylat. Eller när man fått sin önskeprins/prinsessa.


Alla skriker de, “Oh my God!”, i tid och otid.


Vacker och välsvarvad med ett vackert hem och en stilig pojk/flickvän.


Är det så vi når de himmelska höjderna?

16 kommentarer:

mossfolk sa...

När jag läste det här tänkte jag på svenskan. Förut sa var och varannan Åh, Herre Gud, eller Men Gud, när det var någonting. Gör folk det fortfarande? Har inte tänkt på det, men det känns faksist som om det var länge sedan jag hörde det. Ska genast ut och lyssna :)

Evas blogg sa...

Mossfolk: Jo nog tror jag att det fortfarande säg även hos oss svenskar. Men inte lika mkt som förr, inte vad jag hört i alla fall. Men i de amerikanska showerna skriiiiks orden ut, i falsett. Och så slår de ut med händerna och gråter en skvätt. Det är som om hela situationen är så troligt känsloladdad och det är väl bra. Men vad jag reagerar på är att dessa känsloyttringar förknippas med så värdsliga saker.

Marskatten sa...

Utan att generalisera tycker jag nog att amerikanska känsloyttringarna i talkshower mm. är något, för att inte säga MYCKET överdrivna...
Jag tror inte de ens tänker på vad de egentligen slänger ur sig..

Evas blogg sa...

Marskatten: Nej det är som om det blir alldeles för mycket. Och sammanhanget där orden sägs känns så oäkta.

Gunnel sa...

Jag ropade förr ofta på honom jag med...Åååå Gud...Herre Gud...men jag ropade också på han som bor i varmare trakter. Har nog blivit lite bättre att inte svänga mig med dom så ofta nu för tiden

Bloggblad sa...

Jodå, det ropas på Gud i alla möjliga sammanhang - jag gillar ju såna där program där de gör om hemmet (utom extrem h-m, de vrålar för mycket öht) och nog sjutton är det ÅÅååååå Guuuuuud, alla ropar.

Själv fick jag inte använda det uttrycket som barn, men sen jag blev föräldralös har jag börjat säga det, och biter mig ofta i tungan eftersom jag ju rör mig i kyrkliga sammanhang så ofta, och då passar det inte riktigt.

Motsatsen hojtar jag bara på när jag tappar nåt i golvet etc...

Evas blogg sa...

Gunnel: "Han som bor i varmare trakter", hahaha. Där fick du till det :-)! Nej vi säger ofta saker utan att tänka på innebörden.

Evas blogg sa...

Bloggblad: Nej jag fick inte heller säga det, sen tog jag igen det när jag blev äldre. Nu har det ordet en annan innebörd för mig och sägs i andra sammanhang. Men visst kan jag säga nåt om han från varmare breddgrader när jag gör illa mig. Men inte så ofta.

Annika sa...

Intressant...Och i detta religiösa land som jag bor i...
Men det stämmer nog...och jag är själv en av dom som säger OMG i tid och otid, precis som jag använder Gud i svenskan på ett ganska dumt sätt.
Sen måste man komma ihåg att amerikanerna ÄR mer högljudda och ofta spontanare än svenskar. Kolla bara in publiken på Idol, Dancing w the stars, konserter...
Numera uppskattar jag det, men visst tyckte jag att det överdrevs i början. Nu vet jag att det bara är så...Annorlunda.

Evas blogg sa...

Annika: Det ligger mycket i det du säger att amerikanare är mer högljudda och spontanare än vi. Och kanske därför som jag reagerar som jag gör. Ren ovana. Och ibland kan jag tycka att vi svenskar är alldeles för försiktiga i vår framtoning. Men jag tycker ändå att OMG används på tok för mkt.

Annika sa...

Det har du rätt i, det gör det!! Och jag ska tänka på det själv i fortsättningen också...

Evas blogg sa...

Annika: Fast det kan vara svårt i en kultur där man har det som standarduttryck, tror jag. Men visst är det bra att man tänker på det, ibland funkar det inte (jag vet av egen erfarenhet) men ibland så..

Magnus sa...

Jag undrar lite har.

Vad ar de som ar sa farligt att koppla Gud med vardsliga saker. Om man blir glad for nagot och inte forstar hur det kan ha hant en sjalv sa kanske Gud kanns som det enda alternativet. Hur kan jag ha fatt allt detta??

Amerikaner har inlemmat Gud i sin vardag pa ett satt som vi inte gor. Det ar God bless, I want to thank God, Bless you till hoger och vanster. Men jag tror att manga ocksa menar det och ser Gud som en foljeslager i allt.

Sen att det ar ett forstarkningsord , nar man inte vet vad man ska ta sig till - vad gor det? De ar ju glada och ger henom inte skulden for nagot :)

Evas blogg sa...

Magnus: Visst har du en poäng här och jag menar inte att Gud inte kan kopplas med värdliga saker. Gud finns med i allt. Men jag reagerar ändå på detta Oh my God skrikandet, för det skriks. Sen tror jag även att det, för min del, handlar om just detta med allt det ytliga. Allt blir så fantastiskt när det yttre är perfekt, vilket jag inte tror. Men jag blir lika irriterad när jag ser amerikanska filmer där "Fuck" förekommer i vart och vartannat ord.

Magnus sa...

Eva: jag fattar din ståndpunkt, det blir liksom för mycket av det goda.

Fast jag vet inte vad jag själv skulle ha dragit till med om det var så att jag fick ett nytt hus eller vad det än kan vara.

Shit ligger ganska bra till och det är kanske inte bättre. Jag tror nog att jag hellre tacka Gud än en skit:)

Evas blogg sa...

Magnus: Hahaha ja det gör nog jag också :-)!