Jag beundrar denna Amaryllis, som just har slagit ut i vårt köksfönster.
Jag reflekterar över ordet beundra: tycka något är vackert, se upp till. Jag kan beundra "döda" ting, som till exempel en tavla. Jag kan även beundra en människa, som jag tycker gör något bra eller som har fina egenskaper.
När går beundran över i dyrkan? Det totala utplånandet av jaget, till förmån för någon annan?
Varför jag skriver detta just idag? Kanske för att en insikt föddes under ett telefonsamtal. Insikten att om vi höjer andra så förminskar vi oss själva. Vi kan beundra, vi kan ha våra förebilder. Det behöver vi för att utvecklas som människor. Men, om denna beundran övergår i något annat, en tro på någon annans ofelbarhet, då är det lätt att vi drar ner oss själva till molekylnivå.
Vi blir små och obetydliga och andra stora och kompetenta.
Även om vi inser att vi inte kan och aldrig kommer att kunna allt, så ska vi inte förringa oss själva. Vi kan det vi kan.
Och det räcker gott just nu.
14 kommentarer:
Mycket bra skrivet. Något att tänka på, se sig för.
Vackra blommor!
Kram!
En mycket bra fundering. Funderar vidare vad det kan göra med oss i förlängningen.... funderar på vad det gjorde med mig, i mitt tidigare kaotiska liv.
Med andra ord, vi ska/kan beundra andra men med måtta. Vi måste ha drömmar om att "höja" oss, men samtidigt veta att vi faktiskt duger som vi är!
Idag beundrar jag min nya skolfröken, som stod där på sin första dag som färdig lärare inför en grupp vux-elever,de flesta äldre än hon. Utan att darra på varken manchett eller röst!
/Lena
Schysst bild!!
Ellis: Tack, ja jag tror också att det är viktigt att tänka på detta. Inte lätt, det vet jag av egen erfarenhet. Kram till dig!
Lena: "kaotiska liv", just så kan det bli (jag vet ) om man ser upp till någon annan för mkt. Man utplånar sig själv och det som är jag. Strongt gjort av unga fröken!
Blyger: Ja blomman är fin!
Men dyrkar vi verkligen andra människor, ja, när man har kommit i den här höga åldern?
Finns det verkligen såna som gör det?
Nu ska jag sätta mig ner och grunna över vilka slags människor jag beundrar,allt medan jag väntar på att potatisen ska koka klart.
Elisabet: Ja det tror jag, men det kanske handlar om vad vi lägger in i ordet dyrka. Det kanske finns ett bättre ord för just det jag tänker på. Besatthet, upphöjd...
Mmmm...det är lätt att se upp till andra och se sig själv som liten. Jag har själv varit en sån person men har ändrat mig...som tur är. Förr kunde jag se allt bra andra gjorde och tyckte att jag minsann gjorde inget märkvärdigt. Nu tänker jag så här: Men så duktig, klok, smart (eller något annat) hon/han är....det ska jag komma ihåg och plocka fram någon gång.
Gunnel: Ja det är klokt tänkt. Bra att kunna se andras fina egenskaper och att även kunna se sina egna.
Tänkte på det där ordet idol. Det betyder ju avgud faktiskt. Vem är värd att sätta i en sån position?
Jag vet inte om jag har nån som jag dyrkar. Jag kan vara imponerad av olika prestationer som folk gör.
Det är viktigt att se att man själv duger och rent av är duktig i olika sammanhang. Jag också.
Mandela sa så bra: "Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi är kraftfulla bortom allt förnuft. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss. Vi frågar oss själva - vem är jag att vara lysande, härlig, talangfull och fantastisk?
Faktiskt - vem är du att vara allt det?
Du är ett barn av Gud. Att du spelar liten går inte världen bättre.
Det finns inget upplyst över att krympa för att andra inte ska känna sig osäkra i din närhet. Vi är födda att visa Gud härligheten som finns inom oss. Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.
Och när vi låter vårt ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.
När vi blir fria från vår egen rädsla, befriar vår närvaro automatiskt andra omkring oss."
Cecilia: Just det, idol - är en sort avgudadyrkan. Och tänk så många av dessa som blir lyft av sina fans. Många av oss har även idoler i vår nära omgivning, som vi lyfter på bekostnad av oss själva. Mandela är en klok man med så kloka tankar. Tack för att du delade med dig av dem här!
Hej Eva, jag ar ny har, men har tittat in da och da i din blogg for jag alskar dina bilder, alla vackra natur bilder fran Sverige, speciellt de med sno och skymmning. (jag bor i USA och min langtan efter den svenska snon och morkret kommer upp ibland, kanske allra mest runt julen).
Tycker om hur du ofta reflekterar och tanker pa olika saker, och att du verkar sa vis. Se, nu blir du beundrad av mej ;-) Ar sjalv en san dar som inte kan sluta tanka och fundera - ibland ar det t.o.m. jobbigt nar tankarna haller en vaken pa natterna.
Det du sajer i ditt inlagg ar sa ratt! Att komma ihag att den man beundrar ocksa 'bara' ar manniska och att inte sjalv samtidigt bli osaker och sjalv kritisk kan vara svart. Men viktigt.
Tack for en fin och inspirerande blogg!
Jag tar ofta fast orden och tittar på dom lika extra och är de tvåstaviga eller fler så delar jag upp dem för att se vad de egentligen är byggda av.. Låter det konstigt..? Be undra Väl kommen det finns gott om spännande ord att smaka lite extra på:)
Sen har jag lite svårt att ägna mig åt mänsklig beundran eftersom för mig betyder alla lika mycket och var och en är så otroligt beundransvärd på sitt sätt. Så jag väljer att i så fall beundra varje liten själ.
Tack för ett jättefint inlägg och kram på dig
SolSkuggan
På tal om att beundra vackra saker. Dina kort har blivit väldigt uppskattade av de som fick dem.
Anita: Tack snälla du för värmande ord! Och välkommen hit!
Solskuggan: Intressant reflektion att dela upp orden. Be / undran, fick ju helt plötsligt en ny innebörd! Kram till dig!
Vonkis: Men så roligt!!
Skicka en kommentar