Från storasyster i vassen har jag "norpat" denna titel: min första, min största och min värsta filmupplevelse.
1. Min första filmupplevelse var "Barnen från Frostmofjället" ( vid ung. sex års ålder ). Jag, min storebror och kvarterets andra barn var med i Barnfilmklubben. På Gamla Teatern visades film en lördag i månaden och vi fanns alltid på plats. Den filmen minns jag som skräckfylld, nog hade jag velat haft mamma med mig att hålla i handen.
2. Min största filmupplevelse har jag svårt att välja och därför får det bli två. När jag var elva år såg jag "Sound of Music" för första gången, jag var helt tagen. Det var den vackraste film jag någonsin sett. Jag kunde filmens sånger utantill och klippte ut allt jag läste om den. Den filmen hade allt ( som jag då ville få ut av en film ), vackra människor, vackra vyer, sång och musik, spänning, romantik och glädje.
Film nummer två är "Dancer in the Dark". Första gången jag såg den tyckte jag den hade en jobbig början, var inte van vid Dogmafilmens flackande med kameran. När jag sedan kom in i handlingen blev jag så tagen, det kändes som om hjärtat skulle gå sönder. Så stark och så gripande. När slutscenen visades grät jag så jag hulkade. Jag har sett "Dancer in the Dark" tre gånger och jag blir fortfarande lika berörd.
Min värsta filmupplevelse var "Gudfadern". Jag mådde illa redan innan vi gick till biografen . Inte blev det bättre av att se ett avskuret hästhuvud i sängen, smattrande automatvapen....Tror aldrig jag mått så illa i hela mitt liv. Magsjukan var ett faktum, men jag lyckades hålla mig tills filmen var slut. Fortfarande blir jag illamående när jag tänker på den filmen.
Har du några filmupplevelser du vill dela med dig av?
För övrig ser jag fram emot morgondagens kväll, då jag skall lyssna till marcus birro på biblioteket.
8 kommentarer:
Filmupplevelser? Ja helt säkert. Barnen från Frostmofjället skulle kunna vara en. Ska fundera lite.
Du har något att hämta hos mig.
Nej, Gudfadern hör inte till mina favvisar heller. Sound of Music var också en av de första filmerna jag såg på bio minns jag.
Panter: Men tack snälla du för utmärkelsen!!! Jättekul!
Jämtlandstösen: Sound of Music levde jag med under en lång tid, den blev en del av mitt liv. Tänk att en film kan göra ett sånt intryck. När jag ser den nu tycker jag inte den ger mig särskilt mkt.
Jag gillade Gudfadern...fast det var nog mera boken som fastnade hos mig.
En filmupplevelse som jag var med om när jag var 18 år (tror jag) var när mamma, min svägerska och jag var och såg "Ryans dotter". Han som spelade huvudrollen var så otroligt fin. Så länge filmen gick i stan gick jag och beundrade honom på affischerna utanför salongen. :O)
Gunnel: Ryans dotter, har jag sett (för länge sen) men minns inte vilken snyggingen var!!
Ska fundera och återkomma. Och du, bara mellan dig och mig, jag har aldrig sett Gudfadern, inte någon av dem.
Jag har inte sett Dancer in the dark men när du skrev om slutet kom jag att tänka på en film som jag också storbölade till: Devdas.
Många timmar bollywoodfilm med en gripande historia.
Hej Eva!
Min första filmupplevelse var också "Barnen från Frostmofjället" som visades i församlingshemmet när jag var liten. Jag grät så det skvalade...
Har du förresten läst Hervor Sjödins makalöst bra biografi om författarinnan till boken/filmen; Laura Fittinghoff? Jag säger bara - läs boken....
De största filmupplevelserna får bli flera:
"Amarcord" - Fellinis mustiga underbara film.
"Bagdad café" - för den ömsinta tonen.
"Gudfadern" - för musiken
"Mitt liv som hund" - underbart vacker film.
Ja, det var de jag minns främst just nu...
Skicka en kommentar