För tre år sedan blev jag intervjuad av en doktorand vid Lunds universitet. Idag fick jag avhandlingen, som snart skall upp för disputation. När jag läste igenom det som skrivits om mig tänkte jag: Kan det vara mig hon skriver om? Det som stod där kändes så avlägset, det stämde inte med mig, som den jag är idag.
Det var en intressant reflektion, svart på vitt att jag har förändrats som människa. Och det är väl så det är, vi utvecklas hela tiden utan att vi märker det. För mig blev denna förändring konkret i och med orden som skrevs ner för tre år sedan. Orden som jag sa då, angående hur jag tänkte och kände, som inte stämmer in med hur jag tänker och känner idag.
Det jag tror på just nu är historia i morgon, då jag kanske läser eller upplever något som gör att det jag trodde på förändras.
Det är likadant med gamla bilder, ett kort som togs på mig ifjol är historia idag. Det kan handla om en liten förändring, ändå är kortet passé. Det är inte längre den jag är idag.
Åren går, vi förändras till det yttre och till det inre. Tiden kan vi inte stanna, det är bara att följa med och se vad framtiden har att erbjuda.
Och tänk så mycket som händer under tre års tid. Det insåg jag idag, när jag läste om det vi sa, doktoranden och jag, vid mitt matbord för tre år sedan.
(Nu är jag lat och skriver samma inlägg här som i min ÖP blogg)
12 kommentarer:
Ja, så är det verkligen.
Jag tycker att man märker det så tydligt .., att man förändras i sitt sätt att tänka.
Man får andra hållpunkter.
Och mam möter nya människor som ger nya infallsvinkar.
Sånt.
Om du vill .., vad handlade intervjun om?
Elisabet: I korthet handlar hennes avhandling om utbrändhet, hur den kan påverka os som människor. Hur den även kan göra att vi hittar "nya rum", förändringar till det positiva. Jag är med i varje kapitel, egentligen ska man inte ha med namn på de intervjuade i en doktorsavhandling men då hon har med både text ur min bok samt bilder jag målat, blir jag väldigt offentlig.Därför ville hon att jag skulle läsa igenom allt som var skrivet om mig. En mkt spännande avhandling vill jag säga.
Å, så intressant!
Elisabet: Ja den är så intressant att läsa. Enligt dotornaden själv har avhandlingen redan väckt sort intresse inom både forskarvärlden samt media, hon tror att jag kommer att få en del kontaktar av media efter det att avhandl. är färdig. Därför var det några saker hon behövde ändra på.
Måste få fråga...är det en avhandling som vi andra kan få läsa och var i så fall kan vi få tag i den ... när det blir aktuellt.
Vårat arbetssätt inom BUS (barn & ungdomssektorn) här i samhället har en kvina som heter Lisbeth Cederwald gjort en avhandling på. Då fick hon inte kalla vårat samhälle för det rätta namnet utan det fick heta Tallsten. Kändes jättekonstigt när jag läste hennes bok om avhandlingen. Sen när hon var och föreläste för oss berättade hon att när hon är ute och talar om sin avhandling...då säger hon Skultuna. Fasiken vi är ju stolta ju...då är det ju bra att vi får heta som vi gör :O)
Det skulle vara intressant att läsa den avhandlingen. Jag har själv läst om stress och utbrändhet inom kurser på MIUN, och var en period på Fröjas trädgårdars rehabilitering för att lära mig mer om grön rehabilitering. Det var givande erfarenheter. Vi behöver veta mer om sambanden mellan stress och hälsa och hur man kan jobba förebyggande. Intressant också att hon kom fram till att utbrändhet även kan föra med sig något positivt och leda till förändringar till det bättre.
Ja, vi förändas hela tiden, utan att man tänker på det, men brukar kunna bli tydligt när man tittar bakåt några år. Ibland kan man träffa någon man inte träffat på länge och se det också. Det är bra, vore hemskt om man stod på samma ställe hela livet.
Känner igen mig i det du skriver. Jag är också en väldigt annorlunda människa nu mot bara för ett år sedan.
Men tur är väl det egentligen. Tänk om man skulle stå still?
Kram!
Gunnel: Den kommer nog att tryckas som bok den dag den är klar, tror det blir i vår. Ska berätta när den kommer (jag får ju ett ex). Nej man får inte skriva ut namn, för det kan ju vara så att för vissa kan det bli jobbigt när man utelämnat sig själv.
Jämtlandstösen: Som jag sa till Gunnel, jag tror den kommer ut som bok sen och jag tror att den kommer att få mkt uppmärksamhet. Den är klart intressant. Jag har ju själv varit och sedan jobbat med utbrända. Och läst mkt i ämnet. Men denna avhandling innehåller så mkt bra tänk, en hel del med filosofisk anknytning. Säger till när jag vet att avhandlingen/boken är ute. Ja det var en positiv upptäckt jag gjorde igår, det blev så tydligt hur jag vuxit som människa.
Ellis: Ja det vore trist, men ibland så tror man att det är så. Förändringar kan vara så subtila.
De grundläggande värderingarna i livet bär man ju alltid med sig, tycker jag.
Jag tror att jag i grunden har samma värderingar som när jag var ung, men att jag idag (förhoppningsvis) har mer erfarenheter, kunskaper och insikter som kanske förändrat vissa värderingar en aning.
"Panta rei - allt flyter" kommer jag att tänka på när jag läser ditt inlägg. Vi formas hela tiden, även om det inte innebär att vi blir helt nya människor...
Ja fy så lat du är som inte kan producera två helt olika blogginlägg på samma dag för du har ju inget annat för dig ;-)
Skulle man kunna få fyra julkort hemskickade? Naturligtvis står jag för portot.
Smulan: Ja värderingarna är nog desamma, kanske mer nyanserade nu när man har mer erfarenhet. Allt är inte så självklart längre.
Blyger: Vi blir inte nya människor men förändras lite för var dag, utifrån nya upplevelser, kunskaper, möten.....tror jag.
Vonkis: Om du mailar mig din adress så ska vi fixa det, under nästa vecka. Min mail: evagrelsson@hotmail.com
Skicka en kommentar