Farsdagsbesök hos svärfar
Traditioner, bra eller ej?
Idag är det Fars dag, en tradition som kanske mer har blivit en strålande affärsidé än ett bekräftade av våra fäder. Dagen kan även ses som ett tillfälle att träffas och umgås. Det kan också vara en dag av saknad eller en dag fylld av krav.
För oss blev det en dag av två besök, ett ute på landet hos svärfar och ett i stan hos min pappa. För varje år som en återkommande högtid firas tänker jag på att det kan vara den sista som vi är tillsammans allihop. Därför känns dessa dagar viktiga för mig.
Att se och bekträfta...
det räcker.
8 kommentarer:
Just så där känner jag varje gång jag lämnar mamma.
Tänk om ...
Elisabet: Ja egentligen kan ju alla möten vara det sista.
Någon far kvar att fira har jag inte men däremot min mamma som fortfarande är så pigg. Jag tänker nästan varje dag på hur det kommer att bli när hon inte finns med mig längre. Hon står mig nära...men inte så att vi träffas varje dag...nej det kan gå veckor emellan trots att vi bor i samma samhälle. När vi träffas är det ofta med mycket skratt och glädje...hoppas det kommer vara så i många år till
Gunnel: vad härligt att ni har roligt tillsammans! det är väl så vi vill att relationen till föräldrarna ska vara.
Trodde Fars dag var årets viktigaste händelse? Konstigt...!
DMH/Samuel
Samuel: Nej det är Mors dag :-)
Ha, ha, ha: GIVETVIS!
DMH/Samuel
Samuel:)
Skicka en kommentar