fredag, september 14, 2007

Det var då...


...studentdagen i juni. Bordet i stugan var dukat till fest. Solen strålande. Försommaren visade sig på sin allra bästa sida. En härlig dag att minnas.

Studentskan - vår yngsta, åkte sen iväg till Island för att arbeta. Tre månader kändes som en evighet, det blev så tomt här hemma. Hon, som alltid hade funnits här, skulle bege sig ut i världen. Oro över hur det skulle gå. Om hon skulle längta hem...

Just nu sitter hon på ett plan, tillbaka hem igen. Hon har stortrivts där hon varit. Fått en familj till, som hon nu har lämnat och inte vet om hon kommer att möta igen. Uppbrott är aldrig lätt och jag kan tänka att det är med blandade känslor hon lämnar Island idag.

Men jag går här med gladpirr i magen. Bakar baguetter, planerar mat, städar. Och nu förstår jag precis min egen mammas känslor när vi syskon kom hem, hennes omsorg om att vi skulle känna oss välkomna. Något som jag kanske inte alltid uppskattade, jag hade så mycket annat i huvudet. Men långt där inne tror jag ändå att jag kände det - att jag var välkommen.

Tre månader sedan den där soliga studentdagen då det var fest. En lång sommar låg framför oss. Nu är den slut. Hösten är här och vi blir åter en till här hemma.

För en tid...

15 kommentarer:

Blyger sa...

Ja, nog är det blandade känslor för islänningen idag... Separationer tillhör livet, men de är inte alltid så uppskattade... Känslor i svallning... Skönt att komma hem och landa i lugn och ro. :-)

(hälsa!)

Evas blogg sa...

Blyger: Ja separationer är en del av livet men kan vara nog så jobbiga. Men om man tillåter sig vara i det jobbiga så inser man så småningom att det är en del av livet. Jag ska göra det (hälsa alltså).

Madicken sa...

Mötas och skiljas...ja, det väcker mycket känslor.

Evas blogg sa...

Madicken: Ja, en stor känsla som återkommer igen och igen och...

Inkan sa...

Man är alltid mamma - hur vuxna ens barn än är:)
Och vilket härligt foto: jag kände nästan hur det vatytnades i mun. Men nu har jag precis ätit kokt lax med tomater och morötter - Jag kör hårt med 'smala'(?) linjen. Det är i alla fall nyttigt.
Påstås det.
Och så är det så himla gott!

Evas blogg sa...

Inkan: Ja man är ju det, vilket kan vara svårt för barnen att ta till sig (säger det av egen erfarenhet:-). Smala linjen är bra, här blir det ingen sådan idag :-)! Först fest med italiensk mat och sen nattmacka när dottern kommer.

Det Mörka Hotet sa...

Oj, ja, det är svårt det där med att mötas och skiljas - och kanske mötas igen.

Och jag är säker på att hon har massor att berätta om tiden på Island: ett spännande land som jag alltid önskat se!

Och det digra matbordet gick verkligen inte av för hackor - kanske därför dottern kommer hem igen...ha, ha: trevlig helg!


DMH/Samuel

Evas blogg sa...

Samuel: Ja det tror jag också och hon har massor med bilder att visa. Har sett flera redan på bilddagboken. Island är ett mäktigt land! Hahaha tror det är nåt mer än maten som drar!! Ha en fin helg du också!

Jämtlandstösen sa...

Mysigt att dottern är hemma igen:-)Ha en fin helg!

bollebygdsbo sa...

Det där att fixa innan barnen kommer hem känner jag igen.
Näst yngsta dottern, som bodde tre år Igävle, sa åt mig att inte greja så mycket. Hon ville känna sig hemma när hon kom hem.

Yngsta dottern har varit borta till och från mer än tre år nu.
Just nu läser hon på Hållands folkhögskola. Innan dess var hon i London som volontär på Svenska Kyrkan i ett år.
Hon hade lite svårt för det där med avsked.
Härligt när dom kommer hem!

Gunnel sa...

Visst är det roligare att mötas än att skiljas.

När jag läser ditt inlägg så kan jag inte låta bli att fundera vars tiden tar vägen

Annika sa...

Klart det är PIRR för er alla idag. Glädje och förväntan!!! Så roligt för er alla att få ses igen!

Det där med att skiljas vänjer man sig aldrig vid. Jag har slutat krama om folk vid avskedet från Sverige. Orkar inte, går bara igenom säkerhetskontrollen med igentårande ögon. DET är för tungt, och det blir inte lättare med åren. Tvärtom, det blir värre!!!

Ha de så FINT idag!!!

mossfolk sa...

Men å så kul att ha varit på Island i tre månader!!!

Avsked hör ju livet till... liksom möten.

Elisabet sa...

Huga ..., avsked är förfärliga!
Men ååå, så roligt för henne att komma hem till mamma och pappa och allting och goda maten ;-)

Evas blogg sa...

Jämtlandstösen: Ja det är det verkligen. Hon har mycket roligt att berätta och alla bilder! Det får bli en helkväll. Tack detsamma till dig. Hoppas ni har givande föreläsningar!

Bollebygsbo: Ja visst är det kul att ha dem hemma! Och om några veckor kommer vår äldsta hem några dagar, hon bor i Göteborg. Så fint när alla är samlade.

Gunnel: Exakt, var tog dessa tre måander vägen (undrar jag)!

Mossfolk: Ja det verkar vara ett spännande land. Och vilka vackra bilder hon tagit. Ja det är livet, som aldrig är en raksträcka. Möten-uppbrott.

Elisabet: Ja det är jobbigt med avsked. Jag har alltid lika svårt för dem. Men jag tror hon saknar "sitt andra hem" väldigt mycket just nu.