"Vi ses i höst", sa hon.
"Ja det gör vi", svarade jag. Så självklart det kändes. Då.
Hösten är, i det närmsta, här och vi kommer inte att ses. Aldrig någonsin här på jorden. I måndags dog hon i en bilolycka.
Det är så svårt att förstå. Ogripbart. Den snabba döden som inte ger någon föraning är så chockartad.
Ingenting vet vi om nästa sekund.
Det är här och nu som gäller.
22 kommentarer:
Mm. Svårt att förstå.
Jeez: Ja. Från en sekund till en annan - bara borta. Ofattbart.
Vad tråkigt när människor rycks bort i bilolyckor. Det är så sorgligt.
Matilda: Ja. Och även om vi bara kände varann "ytligt" är det så ofattbart att vi inte kommer att ses i höst.
Ja så snabbt allt kan förändras. En kärlek, en vän, en syster eller bror, en kollega... plötsligt finns ett tomrum.
Och aldrig är vi beredda.
Tänker på dig!
Kram.
Ja, det är som du skriver, att vi vet egentligen ingenting om i morgon. Det är här och nu som gäller.
Hemskt och ofattbart. Och vi får en påminnelse om vår dödlighet... memento mori...
Det är tragiskt och hemskt med alla dessa onödiga olyckor som tar människoliv.
Det känns som om det varit många svåra olyckor i år.
Inkan: Tack! En människa så levande - helt plötsligt har hon slocknat. Ja det är ofattbart. Tänker på hennes barn, hur ofattbart det måste kännas för dem.
Jämtlandstösen: Ja man blir påmind om det sådana här gånger.
Bloggblad: Ja och hur snabbt allt kan gå.
Gunnel: Ja visst känns det så otroligt onödigt. Jag vet inte hur den här olyckan gick till, den inträffade inte här i stan.
Usch, alldeles förskräckligt sorgligt är det när någon försvinner för tidigt i livet! Tomt blir det...
Mossfolk: Ja sådana gånger är det svårt att tänka i "meningen termer".
Hemskt! Det finns ingen rättvisa - hur nu den skulle se ut... Men visst påminns man om att vara tacksam för det man har.
Amber: Ja och att kanske inte gnälla för varje liten småsak (som jag kommer på mig själv att göra stundvis).
Ja, instämmer i allt du och andra skrivit. Att det är någon mening med allt är svårt att tänka i stunder som dessa.
Att människan kan vara här och i full aktivitet för att sedan bara ögonblicket efter, bokstavligen ögonblicket efter, inte finnas mer är helt omöjligt att greppa.
Att folk kan vara övertygade om,tvärsäkra på att ingen fortsättning följer är lika omöjligt att förstå.
En liten tant: Det har jag också funderat på, att det kan vara totalt slut efter döden. För mig är det mycket svårt att tro det. Vad som väntar kan jag inte föreställa mig men att det finns något mer tror jag.
Det ÄR här och nu som gäller, så är det ju.
Men - så tänker vi ju inte ändå. Och tur är väl det, om vi aldrig skulle tordas planera och fantisera om vad vi ska göra sen, och sen och sen, vad skulle då hända med oss?
Sen när det ofattbara händer, som med din vän, så står vi där förvirrat och undrar....
Å vad tragiskt och sorgligt! Var ni nära vänner?
Tänk vad fort det kan gå, ena stunden i livet och nästa sekund bara borta...
Lena: Ja, du om någon, vet ju vad du talar om! Tänkte på dig när detta hände. Ja visst glömmer vi här och nu. Men planera tror jag också vi behöver göra, det finns ett hopp och en tilltro till livet i det. Men att försöka vara i det planerade, stunden just nu. ibland gör vi saker och tänker inte på vad det är vi gör / känner. Då rinner livet bara förbi. Eller, som många, som alltid är på väg, tänker på morgondagen. Då tycker inte jag att man lever i nuet och att man missar en massa. Svårt detta. Men jag försöker öva mig (när jag kommer ihåg att göra det!).
Marskatten: Ja du vet ju också hur det känns! Nej det var ingen nära vän. Vi sågs i olika grupper inom kyrkan men hade där haft många djupa samtal om livet och döden. Så även om hon inte var en nära vän känns det som om den kontakt vi hade fått var på ett djupare plan.
Så ofattbart hemskt!
Men när de värsta tankarna lagt sig är det viktigt att komma ihåg de bra stunderna och låta dessa fylla ens minnen. Kram på dig!!
DMH/Samuel
Det är så ofattbart när någon bara är borta och man vet att man aldrig kommer att kunna talas vid igen. Bilolyckor känns så onödiga....tar alldeles för många liv.
Hoppas hennes barn har nära och kära som finns för dem.
Kram!
Samuel: Tack. Ja, goda samtal och glada skratt kommer jag att minnas av henne.
Londongirl: ja jag tänker på hennes barn och precis som du säger, att de har andra som kan hjälpa och stötta dem.
Blyger: Tack!
Skicka en kommentar