fredag, augusti 17, 2007

När ärkebiskopen satt vid mina fötter

Ärkebiskop Anders Weiryd i Åre

Jag känner en kvinna som aldrig gör skillnad på människor, oavsett vem det är så behandlar hon dem lika. Jag har lärt mig mycket av den kvinnan. Själv är jag uppvuxen med att det finns "finare" folk, som man ska fjäska lite extra för. Folk som man ska se till att lära känna för att få finnas med i de "lycksaligas" skara. Jag vill inte vara en sådan, jag vill umgås med människor utifrån den person de är.

Som sagt, jag känner en kvinna som inte fallit för detta. En kvinna som bor ute på landet, ett naturbarn. Med sin brejamska möter hon alla, precis som dem de är.

Under fredkvällens mässa på Världens Fest deltog både hon och jag i processionen samt med textläsning. Då det var många människor (närmare 2 000) närvarande, hade första och andra radens stolar reserverats till oss som deltog. Små reserverad - lappar låg på våra stolar. Vi skulle gå i procession in och lämnade därför våra platser. När vi stod där och väntade såg vi att någon hade satt sig på en av platserna längst fram, någon som kom sent och inte hittade någon annan plats i den överfulla lokalen. Då blev min jamsktalande väninna upprörd.

-Je gaur fram å säg åt en att flötte på se.

Jag såg hur hon gick fram till mannen, jag såg även att mannen i fråga hade en lila prästskjorta på sig. Jag såg även att det var vår ärkebiskop som hon knackade på axeln och sa något till. Jag såg även att han klev upp från stolen och satte sig på golvet!

Min vän och processionskollega kom tillbaka, mycket nöjd.

- Je raka ner han på golvet. Sa att det vär opptaget på stol´n, att ma skull sitt danen.

-Men, försökte jag. Såg du inte att det var ärkebiskopen?

- Jo, je fråg om de va han.

-Men, försökte jag igen, han ska väl inte sitta på golvet?!

- Köm han sent så får han väl skyll sig själv. Han satt sig la me ungdoman på gölvet.

Punkt. Slutdiskuterat. Han, en av oss allihop. Ingen mer eller mindre.

Och jag kan säga att jag skämdes när jag efter procession och textläsning gick ner till min stol, den som vår ärkebiskop hade försökt sätta sig på.

Där satt jag under resten av mässan med honom vid mina fötter!

Jag hade kunnat säga åt honom att ta min plats, att det hade blivit ett missförstånd. Men, någonstans inom mig sjöng det:

Men alla äro barn av dig, / som av din Ande drivas;

och är jag barn, så skall ock mig / det goda arvet givas. Psalm 366, J.O Wallin



31 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Jag tycker att det var en härlig berättelse!

Vi är alla lika mycket värda.

Tack för att du delade med dig.

Evas blogg sa...

Bollebygdsbo: Tack! Ja vi är ju det, ibland kan det vara svårt att komma ihåg det!

JULIE K sa...

Ja dette var en hærlig historie. Ja faktisk er vi ju alla lika, men jag hadde nog inte sagt til ærkebiskopen at sitta på golvet. Jag er vel litt så som du : )

Evas blogg sa...

Julie k: Då är vi fler ;-)!

Jämtlandstösen sa...

Du berättar det så bra också! Nej, jag hade nog inte heller bett biskopen sätta sig på golvet. Men en skön kvinna verkar det vara, hon som du berättar om.

Evas blogg sa...

Jämtlandstösen: Tack! Ja, hon är en frisk fläkt inom kyrkan!

Gunnel sa...

Håhå...så där modig skulle inte jag kunna vara. Häftigt!!

Nej jag hade nog snällt satt mig på sidan ... sen vad jag hade tänkt inom mig...nej det vill jag inte skriva här :O)

Fler av den där kalibern skulle det finnas...

Evas blogg sa...

Gunnel: Hahaha, sjung ut du!! Instämmer, fler rakryggade peroner behövs!

Elisabet sa...

Underbart!!
Jag hade aldrig gjort det ;-) och hade förmodligen skämts ögonen ur mig om jag av misstag hade sagt till honom ...haha.
Och lika underbart beskrivet var det av dig, Eva!!

qi sa...

Din jamsktalande väninna, vad härlig hon verkar, satte ärkebiskopen "på plats"!

Underbar historia!

mossfolk sa...

Helt underbart! Klart att alla är lika värda... fast jag hade ändå aldrig vågat säga till ärkebiskopen :)

Evas blogg sa...

Elisabet: Tack! Jag hade också skämts, hade hellre suttit på golvet än sagt något. Väluppfostrad som man är!

Qi: Tack! Ja hon är den hon är - rätt och slätt.

Mossfolk: Nej, trots att man vet att alla är lika mycket värda så finns det ändå en spärr någonstans.

Lena sa...

JAG tror att ärkebiskopen uppskattade det! Tror du inte också det. Och gjorde han det INTE, då får han nog tänka om.
Vi lever ju tack och lov i en annan värld nu. Jag har också med mig från hemmet om bättre och sämre folk. Därför slår jag klackarna i backen och försöker i det längsta bedöma människor efter en annan måttstock än titel eller börd. Är man inte snäll så spelar det ingen roll...
Jag riktigt ser den beskäftiga jämtskan.. och hör! Underbart.
/Lena

Evas blogg sa...

Lena: Ja vet du det tror jag också! Han var just då där helt privat, trots biskopsskjortan. Men han kanske tyckte det var befriande att vara en av alla andra. Jag hoppas i alla fall det. Måste vara jobbigt att ha en befattning där människor alltid tar personen för befattning, inte som vilken de är som människa.

Monica sa...

Vilken härlig berättelse och vilken härlig människa!

Evas blogg sa...

Monica: Tack! Ja, det är hon!

smulan sa...

Härligt berättat, Eva!

Evas blogg sa...

Smulan: Tack ska du ha för det!

Det Mörka Hotet sa...

Jag är en tuffing i teorin men i praktiken hade jag absolut fegat ur och bett biskopen ta min stol!


DMH/Samuel

Evas blogg sa...

Samuel: Jag också. Men nu hade ju väninnan "banat väg" så att säga, så det var bara att sitta där och känna sig aningens fånig.

Matildas fikarum sa...

Jag hade aldrig vågat säga till honom att flytta på sig!

Evas blogg sa...

Matilda: Jag tror vi är få som hade vågat det ;-)!

Marskatten sa...

Vilket härligt inlägg! Så underbart med en sådan rak person som bara ÄR. Själv hade jag nog nigit, bockat och bugat och sagt vassego' till biskopen och satt mig på golvet själv.

en liten tant sa...

"- Je raka ner han på golvet"

Jag ligger på golvet och kvider av skratt. Dessutom överväldigad av beundran för denna kvinna och faktiskt även för ärkebiskopen som tog det på rätt sätt. Känns som om han visat lite KG Hammar-takter. (Jag vet ingenting alls om vår nye, men KG Hammar gillade jag skarpt)

Anna sa...

Haha...så glad jag blir av denna berättelse. Jag har en väninna som satt vid samma bord som biskopen och intog lunch. När hon ätit klart lutade hon sig tillbaka o rapade...inte med flit, utan av misstag. Biskopen sa nåt om att det kan va skönt att lätta på trycket...Själv har jag aldrig förstått detta med varken kungligheter eller auktoriteter. Samma respekt ska visas alla människor. Anna

Bloggblad sa...

Helt underbar berättelse - och jag är övertygad om att äb tyckte det var härligt att slippa fjäsk! För han råkar säkert ut för en hel del av den varan.

AMber sa...

Ah, underbart berättat och en härlig händelse!

"Je raka ner han på golvet" hihi. Se det var ett redigt funtimmer, det!

Jeez sa...

*asg*

Och det bästa är att han säkert, med massor av kärlek, kommer att berätta om denna händelse i olika sammanhang!!! Anders är en jordnära person med mycket humor och självdistans :-) Jag kommer definitivt att säga att jag läst om det när jag träffar honom om några veckor. Kanske till och med hälsa från dig ;-)

Evas blogg sa...

Marskatten: Samma hade nog jag också gjort, som dig alltså!

En liten tant: Ja de var cool bägge två. Ja det är bara att hoppas på att han lika ödmjuk som K G Hammar, vilket det känns som om han är. Jag vet ju inte heller eftersom han är så pass ny i sitt ämbete.

Anna ;-). Nej allt detta fjäskande inför till ex ett kungabesök - nej jag kan inte heller ta till mig det. Vördnad gäller väl alla? På ett enkelt sätt, inte en massa krusiduller, som ex röda mattor.

Bloggblad: Ja vet du det tror jag också, att kanske alltid bli fjäskad för - nej det skulle jag tycka var mkt jobbigt.

Amber: Jajamen, här snckar vi om ett "redigt fruntimmer" ;-)!

Jeez: Hälsa du! Det vore roligt att få höra hur han såg på det hela!

Ingela sa...

Instämmer bara i allt det som sagts ovan. En av de bästa bloggberättelserna hittills!

Evas blogg sa...

Ingela: Tack ska du ha! Fast det är ju egentligen min kamrat som skall ha all ära!