Matbordet är belamrat med allehanda bilder, papper, stämplar....Jag gör ett scrapbookingalbum till min far. Det ska bli en present till honom när han fyller 95 år i början av oktober. Den första bilden är tagen 1913, så det är ett gediget och tidskrävande projekt jag åtagit mig. Men det blir fint! Just nu klistrar jag in bilder på mig och min bror som små. Minnen kommer till mig och jag hamnar lätt i tankar kring hur livet var och har blivit.
På andra sidan gatan klättrar två män på byggnadsställningar. Inte ofta jag ser människor utanför fönstret (bor på andra våningen). Ja inte mig emot att ha någon att titta på!
Ute blåser "kallvästa" och jag är glad över att få sitta inne och jobba. Hittade ett kort på mig som 1-åring. Nu förstår jag varför jag ofta håller handen under hakan när det tas kort på mig! Mina barn tror att det är för att dölja den extra hakan. Men se här nedan - posen är invand sedan väldigt många år!!
Så det så!
21 kommentarer:
Fantastiskt att få göra ett scrapbookingalbum till en 95 åring! Tänk vad mycket han har sett förändras under de åren, det har ju varit en utveckling som är enorm.
Känner igen det där med fotoalbum och minnen. Foton väcker känslor och minnen, och det är som du säger, man kommer att fundera över livet. Det går att försjunka länge i ett fotoalbum...
Jämtlandstösen: Ja tänk, han har varit med om två världskrig! Ändå har han inte stannat i det gamla, han håller sig fortfarande ajour med allt som händer i världen. Ja just nu skriver jag ner minnen från barndomen, det sätter igång massor i mig. Både positiva och mindre positiva saker. Rena terapin!
Vad glad han kommer att bli, pappa din. Tror han kommer att bli lite våt i ögat också. Det är så härligt med gamla fotografier.
Nu får du allt visa fotografiet för dina barn så dom får se att dom har fel.
Gunnel: Ja han kommer nog att uppskatta det, för att inte säga min mamma! Och hon kommer att gråta!! Jag ska hänvisa barnen till detta blogginlägg!!
Scrapbooking verkar så kul! Och så roligt att få sedan, en så mycket bättre present till en 95-åring kan man knappt hitta.
Sedan är det förstås hemskt roligt med gamla bilder!
Mossfolk: Ja det är svårt att ge så gamla människor presenter, så jag tror att den här passar honom perfekt. Han gillar dessutom allt estetiskt så han kommer nog att titta i albumet många gånger och hitta nya små detaljer. När man klistrar in korten på det här viset så blir det helt andra kort, de kommer verkligen till sin rätt. En rolig hobby som jag varmt kan rekommendera!
Vilken fin present!! Här är lite tvärtom, min pappa scannar över massor av gamla foton med kommentarer från både hans och mammas sida. Ett digitalt album åt oss barn.
Madicken: Men så roligt! Vilken cyberpappa du har!! Och vilka roliga minnen för er!
Oj, 95! Tänk att få leva så länge!
Fantastiskt att få göra en scrapbook till din far när han är i den åldern.
Tänker på min pappa, som föddes 1913. Pratar med honom ibland, där han nu finns. Önskar han hade fått se min son.
Vad kul att du hade en pose redan i så tidig ålder! Där ser man att barn är personligheter tidigt, tidigt!
Rolig bild du tagit, den har liksom dubbla lager - arbete pågår både inne på bordet och av herrarna utanför fönstret.
Amber: Då har vi nästan jämngamla pappor, min föddes 1912. När lämnade din pappa detta jordeliv? Ja visst blev bilden lite rolig?! Precis som du säger, två bilder i en. Ja sonen skrattade gott när han såg den bilden, han som alltid retar mig för min nuvarande pose!
Ja, helt UNDERBART med dom arbetande männen på andra sidan .., det fick mig att smajla .., för så är det ju .., som flera dimensioner samtidigt i ens tillvaro!
Och så söööt du var. Och är.
Och lik dig.
Det finns en bild på mig i samma ålder och jag upptäckte att jag håller händerna på likadant vis nu, som då.
Det är ju nästan otroligt.
Du får hälsa och gratulera din pappa, när den dagen kommer och går.
Elisabet: Tack ska du ha!! Söt alltså. Ser mig inte precis som söt nu! Ja visst är det så livet är, många dimensioner samtidigt, bilden blev så tydlig. Ja det är märkligt, att vi kan vara så lika nu som då!! Ska hälsa pappa! Om en dryg månad fyller han ocj jag hoppas han får stå på benen tills dess, han är ju gammal och stapplig så var dag är en gåva.
Jag inser att det är ett jättejobb! Men säkert lika roligt för dig att göra som för honom att få. Och en dag kanske dina barn får ta hand om det och glädjas!
Din pappa är ett år äldre än vad min skulle ha varit...
Lycka till med dina studier!
Bloggblad: Ja, jag tror det kommer att bli ett fint minne även för, som du säger, barnen, den dag pappa inte finns med oss. Men visst är det ett jättejobb, jag har suttit tre hela dagar nu och än har jag tolv sidor kvar!
Tack ska du ha, ja det börjar på måndag!!
Underbart foto - vilken tös alltså!
Och vilket härligt uppdrag du tagit på dig. Det blir en klenod.
Själv skapar jag böcker till mina tre barn- en varsin med släkt och minnen, foton och teckningar och allt som har med mig och min uppväxt att göra.. Den var ju annorlunda än deras.
Inkan: Tack ska du ha! Men vilken fin gåva du gör till dina barn! Tänk så roligt för dem att få. Och särskilt roligt när du har haft en annan uppväxt en vad de är van, så mycket de får lära sig och får med sig av dig - deras mamma!
Såg du tv-programmet om den danske prästen i måndags kväll? Det var jätteintressant. Det går i repris kl 13...nåt på söndag.Jag tror du skulle gilla det.
Min pappa gick bort redan 1982. Ett par månader innan jag fyllde 30.
Bloggblad: Nej det har jag totalt missat, visste inte ens att det gick. Tack för tipset! Nu ska jag spana in när reprisen går.
Amber: Det var tidigt. Förstår att det känns tråkigt att han inte fick träffa din son.
Du var verkligen himla söt! -Redan då! ;-)
Blyger: man tackar, lite generat :-)!
Skicka en kommentar