söndag, juni 03, 2007

Sommarsöndag

Nyplanterad dahlia

En underbar söndag går mot sitt slut.

Vädret har visat sig på sin allra bästa sida hela helgen och jag har njutit i fulla drag. Solen är en sann vän, inte bara av fåfänga utan även för att min kropp mår så bra av värme.

Förmiddagen ägnades åt kyrkobesök, ett av de mest givande jag upplevt på länge. Att se människor växa är något som jag ser som en av de viktigaste uppgifter vi har som medmänniskor. Idag, i kyrkan, fick jag uppleva det, vilket gjorde mig varm inombords.
Vår församling har haft vuxenkonfirmation under hela denna termin, idag var det dags för det sista, samlingen i kyrkan. Fyra damer, från 35 - 80 år vandrade in i processionen, tillsammans med präst och diakon. Vår lilla "kyrktant", som alltid sitter på sin vanliga plats i kyrkan, var en av konfirmanderna. Stolt bar hon ett av ljusen, visst svajade det lite oroväckande och hon hade svårt att sätta ner det i ljushållaren. Men hon klarade det! Dagens predikan var en av de mest givande jag hört på länge. De fyra konfirmanderna berättade, var och en på sitt sätt, hur de upplevt denna tid. Resultatet blev; en bibeltext, en bön, en lite längre och mycket tänkvärd reflektion samt en psalmtext. Fyra kvinnor i olika åldrar med fyra olika sätt att reflektera och framföra. Där, på bänken, kände jag ett stort JA, det här är allas VÅR kyrka! Och alla kan!

Att lyfta fram människor på detta sätt, det är för mig att sprida evangelium.

Eftermiddagen tillbringade vi under parasollen vid stugan. En god vän kom på besök och det blev en stund av givande samtal. Så otroligt gott allt känns sådana stunder och så rikt livet kan vara!

Kvällen allra sista avsnitt av "Six feet under" gav mig många tankeställare, om just livet och alla dess skiftningar.

I morgon väntar ännu en vacker sommardag!

9 kommentarer:

Madicken sa...

Jag förstår att du njutit av vädret och vad roligt med vuxenkonfirmationen. Det är något speciellt att konfirmera vuxna måste jag säga...Såg också "Six feet under" Det blev lite övermäktigt på slutet med allas framtid, liv och död i komprimerad form men visst är det bra gjort.

Det Mörka Hotet sa...

Lät som en toppenskön söndag!

Jag älskar verkligen kyrkor och passar alltid på att besöka dessa under resor då de säger så mycket om platsen där de en gång byggdes. Se'n tycker jag om att kontemplera när det är lugnt och skönt omkring mig.

Samuel

Jämtlandstösen sa...

Kul med vuxenkonfirmander, det har jag aldrig haft faktiskt. Jag förstår att det blev en upplevelse med predikan. Håller med, när vi alla ger i gudstjänsten av det vi har, våra erfarenheter, tankar, funderingar mm då blir det VÅR gudstjänst. Så tänkte redan Paulus som sa att när ni samlas har alla något att bidra med efter de gåvor som ni fått:-)

Gunnel sa...

Det där låter som en otroligt fin söndag.

Evas blogg sa...

Madicken: Det var första gången jag var med vid en vuxenkonfirmation och det var verkligen något speciellt. En sådan glädje och stolthet hos konfirmanderna. En av kvinnorna har jag följt sedan hon kom till vår församling, ung. samtidigt som mig. Hon var även med i den grupp jag hade i kyrkan. En tyst och försynt kvinna som sällan sa något, igår stod hon vid ambon och läste en psalmtext. Jag jublade inom mig!

Samuel: Det var det! Ja kyrkan har så många bottnar, inte bara att få till sig ordet, nattvarden, sången, gemenskapen....det är, som du säger, en plats där man verkligen kan finna ro.

Jämtlandstösen: Kankse något du kommer att jobba med någon gång? Jag tror det har varit mkt givande, både för konfirmander, diakon och präst. Det var som prästen sa i sitt tal till konf. igår. I den här gruppen behövde man inte börja med att säga att de inte ska ha keps på sig inne, att de ska slå av mobiltelefoner och musik...Ja tänk Paulus, han visste han, just att vi ALLA har våra gåvor och att det är när de lyfts fram och synliggörs som vi växer som människor.

Gunnel: Jajamen!!

qi sa...

Jag hade ingen aning om det här med vuxenkonfirmation! Men det är naturligtvis något väldigt bra. När jag konfirmerades, som 14-åring, var jag alldeles för ung för att fatta riktigt vad det handlade om, jag funderade inte på religionen, det var bara något alla gjorde på den tiden. Nu däremot, när jag funderar mycket på religion och livsåskådningsfrågor skulle det vara en helt annan sak att pröva.

Kram från qi

Evas blogg sa...

Qi: Jag har liknande erfarenheter som dig när det gäller min konfirmation. Minns det bara som en jobbig tid men en präst som inte tyckte om oss ungdomar. jag var mest bara rädd. Ändå fullföljde jag, det var bara så på den tiden. Jag tror också att konfirmation i vuxen ålder kan ge så många nya insikter och tankegångar. Men även om du är konfirmerad kan du vara med i en sån här grupp, det är bara själva konf.akten som du inte gör om.

Anonym sa...

Jag mår oxå bra både till kropp och själ av detta underbara väder.
Jag tror faktiskt att jag under vinterhalvåret skulle behöva tillbringa några veckor i varmare land men det är ju inte så lätt. /pimpim

Evas blogg sa...

Pimpim: Ja visst vore det skönt?! Men idag har jag faktsikt mest hållit mig inomhus, luften har stått still och mitt huvud har inte varit nådigt.