söndag, mars 06, 2016

Vem är Maj idag?

Kristina Sandberg i väntan på att gå upp på scenen.

Idag har jag varit på Storsjöteatern i Östersund. "Feminism för allas lika värde", var temat för dagen, en lite för tidigt kvinnodagshappening.

Jag lyssnade bl a till Kristina Sandberg, temat var: "Vem är Maj idag?" Triologin om hemmafrun Maj fick jag i julklapp ändå förra året. Jag sträckläste böckerna. Jag kände igen mycket från min mammas sätt att se på världen. Inte tänka på sig själv. Vara duktig och tålig. Inte känna efter. Visa en fin fasad.

Under dagens samtal fick jag några aha-upplevelser. Hur viktiga dessa hemmafruar var och hur lite de har lyfts fram. Det var ju ett jobb de utförde, inte helt lätt alla gånger. Vilken kamp de kämpade många gånger och så lite de fick tillbaka. Bakade man goda kakor, höll barnen rena och snygga och hade ett fint hem, då hade man i alla fall något att visa upp.

Ikväll sitter jag här och tänker på alla dessa kvinnor som aldrig har haft ett "eget liv", de som alltid har funnits där för sin man och sina barn. Hur mådde de, egentligen?

#blogg100, dag sex.

3 kommentarer:

Karin Härjegård sa...

Jag hade sett så mycket fram emot att få lyssna till Kristina! Jag älskar hennes böcker och Maj lever liksom kvar inom mig. Det är fantastiskt hur hon genom dessa böcker lyfter varje hemmafru som arbetat, kämpat, tvivlat, tvekat.

Hajan sa...

De var ju duktiga på sitt sätt, men de måste ju ha längtat efter att
få tala ut någon gång, och inte bara vara familjen till lags.
Jag för min del hade en mamma som arbetade, och jag saknade henne väldigt mycket.
Vi fick ju aldrig den kontakt jag sökte kände mig aldrig välkommen.
Undrade ofta om de bara gift sig med varandra för att jag blev till
vill inte tro det, för de var gifta i många,många år.
Jag visste ju inget annat om, men kommer ihåg en skolkamrat som jag hämtade
varje morgon på väg till skolan. Den mamman kammade min skolkamrat,
torkade av hennes skor "innan vi gick ut" varje morgon.
Jag tyckte det verkade lite hjälplöst åtagande på den tiden.

Evas blogg sa...

Karin: Ja vad synd att du blev sjuk, men det är som det är. Hon var intressant att lyssna till och jag fick en tydligare bild av alla dessa hemmafruar runt 50-talet.

Hajan: Så sant, att alltid vara till för andra måste ju tära på ens inre i längden. Så tråkigt att du hade den känslan när du var liten. Inte så vanligt att kvinnor jobbade på den tiden. Vad jobbade din mamma med?