fredag, november 13, 2015

 
 
Idag är första dagen av det november som brukar råda. Mörker och regn. I natt väntas den första snön. Jag tänder ljus, många ljus. Jag tänder lampor och  ljusslingor.

Jag mår inte bra denna årstid, varken i kropp eller själ. Jag har vant mig vid att det är så, det är bara att ta en dag i taget, lugnt och varsamt. Vissa förstår, andra inte. Därför drar jag mig gärna undan den här tiden på året. Orkar inte vara i flödet.

Jag vet att det går över, jag vet att ljuset återvänder. Tills dess går jag på sparlåga.

En dag i taget.



3 kommentarer:

Miri Vandre blandt ege sa...

Jeg har lige opdaget din blog, og jeg vil nu læse tilbage i dine indlæg:) Jeg sender dig opmuntring og lys :)

Tankevågor sa...

Det är lätt att det blir tungt av allt mörker tycker jag. Jag saknar dagsljuset och solen mer och mer för varje år som går. Det blir lite lättare när snön kommer och det känns ljusare. Men jag längtar redan efter att få sjösätta båten i vår igen innan vi ens har tagit upp den. Visst är det tokigt!? ;-)
Kram på dig Eva!
Lisbeth

Evas blogg sa...

Tack Miri Vandre...Kul att du hittade hit!

Tankevågor: Ja det blir mycket tungt. Men hitintills har november varit vacker med många soldagar. Det har gått så mycket lättare då. Jag längtar också till våren. Vi måste hålla ut ett tag till. Kram till dig också.