tisdag, februari 24, 2015

Det är som ett jobb

Jag har haft problem med smärta under väldigt många år. Nacke och rygg är inte barmhärtiga mot mig, inte det minsta. Vissa perioder är det bättre, då kan jag andas ut lite. Något jag har lärt mig under alla år är att jag måste ta ansvar över min kropp, ingen annan kan göra det. Visst, jag får hjälp via mediciner och sjukgymnast. Ibland behövs också ett läkarbesök. Dessemellan måste jag jobba.

Jag har mitt träningsprogram och det behöver jag göra varje dag för att må bra. Jag behöver även promenera varje dag, vilket blir en självklarhet när man har hund. Just nu blir promenaderna ett upphov till smärta då det är isigt och halt.

Förra helgen stod jag stilla under 2,5 timme för att se skidsprinten live. Det var så roligt men gav upphov till en veckas inflammation i en av de små elaka musklerna i ryggslutet. Roliga saker kostar på och ibland måste man välja bort. Tyvärr. Det är som sagt mitt ansvar att fatta de rätta besluten.

Min största glädje är att måla, ibland fungerar inte heller det. Nacke och rygg säger ifrån. Då måste jag pausa, bryta ihop lite för att sen komma tillbaka. Jag har valt bort så mycket under de senaste åren, att komma dit har tagit mig många år. En social människa som börjar säga nej, det är inte alltid lätt att hantera för omgivningen eller för en själv.

Att våga vara ensam är inte helt lätt. Att våga stå ut med sig själv dag efter dag. Långsamt har jag börjat vänja mig vid det och jag trivs numera mycket bra med mig själv som sällskap. Det är ett stort arbete att ändra sin livsstil, det tar lång tid och det är inte enkelt. Men, det kan vara ett måste.

Och ju mer man jobbar desto bättre blir det. Så bra det nu kan bli.

5 kommentarer:

Hajan sa...

Jag känner igen din beskrivning om
din onda rygg osv. Egentligen skulle man väl inte göra något. Till exempel baka eller så, men jag vilar mig emellan varven och mina göromål, Jag har kotkomperationer, sträcker ut mig
ca 15 min, det gör stor nytta.
När jag får för ont går jag ett par varv här med min kompis, Rullatorn. Det funkar för mig oftast. kram från Hajan

Andra året i Hjo sa...

Skidsprint - kan det ha varit i Östersund innan VM startade? Annars får jag inte ihop det. För egen del ser jag helst idrott framför teven nuförtiden.

Evas blogg sa...

Hajan: Så bra att du har hittat ett sätt att få det att fungera.

Andra året...: Helt rätt. Det var det s k genrepet innan Falun. Ja det får bli framför TV:n här också framöver.

Ruta Ett sa...

Det låter verkligen som ett heltidsjobb - ett plågsamt sådant! Men kanske betalar det sig med att du periodvis mår bättre! Allt har sitt pris!

Evas blogg sa...

Ruta Ett: Absolut att det betalar sig. Jag har lärt mig att leva med smärta och nu funkar det. Jag vet mina brister och har lärt mig att hantera den insikten. Även om det är kan vara trist ibland.