Morgonpromenaden med Otis går för det mesta nere vid sjön. Vid det här trädet stannar vi ofta, jag tycker att det är så häftigt med sin färg och sina spretiga grenar. Är det ett lärkträd? Någon som vet?
Att stå under ett träd ger mig känslan av litenhet. Vi människor kan framhäva oss själva, brösta upp oss och tycka att vi är stora och mäktiga. Under ett stort träd är vi alla lika små. Det ger en slags tröst, en känsla av att ingen är mer eller mindre. I det stora världsalltet är vi som små flugor hela bunten.
4 kommentarer:
Visst är det mäktigt med träd! Jag ställer mig ofta och tittar rakt upp under trädkronorna.
Tänkte direkt på lärkträd när jag såg bilden.
Precis så! Och att stå intill en stor ek och tänka att den funnits på jorden i ett par hundra år ., å, så mäktigt!
Mossfolk: Ja mycket mäktigt. Då är det kanske ett sådant.
Elisabet: Ja verkligen.
Det passade ju utmärkt med texten underifrån.
Det måste väl Du nästan vinna på.
Skicka en kommentar