I våras undrade vår yngsta om jag kunde så solrosor att plantera ut vid skogsbrynet, det var värt ett försök. Efter några veckor växte det upp några taniga plantor. Det kommer aldrig att gå, var min tanke. Men några av de stackars plantorna klarade sig från att hamna i komposten och jag satte ut dem vid en spalje' vid stugan.
De senaste veckorna har de vuxit sig höga och nu väntar jag på att de ska slå ut. Jag hoppas att inte frosten hinner ta dem innan. Det spås kalla nätter framöver.
 |
Förra veckan |
 |
Idag
|
7 kommentarer:
Å, Eva .., vilka vackra bilder!
Otroligt vackra även i knoppstadiet! Snyggt fotat!
Jag gluttade in hos en granne som hade de mest fantastiska solrosor, själv har jag aldrig lyckats!
Elisabet: Tack ska du ha!
Bloggblad: Tack ska du ha! Ja visst är de!
Eva: Första gången jag lyckas och nu hoppas jag att några av dem hinner slå ut innan frosten.
Hoppas verkligen att du hinner få se dem utslagna innan det blir kalla nätter! Tänk i år är det första året på evigheter som jag INTE har solrosor.
Jag brukar hänga upp de utblommade blommorna i en syrenbuske ute på ön så kan fåglarna få picka i sig solrosfröna på hösten.
Skam den som ger sig, så fina
de är i knoppstadiet med.
När jag var barn, hade mina föräldrar en kolonilott , där fick de så fina solrosor så folk kom och tittade på dem. Jag hade frågat
min mamma då, skall de räcka ända upp till himmelen
Det är 76 år sen, ha ha Du väckte
minnen till liv.
kram Hajan
Tankevågor: Jag hann! Igår slog den första blomman ut. Tack för tipset, det ska jag också göra (hade inte en tanke på att man kan göra så).
Hajan: Ja de är ståtliga. Vad härligt med minnen! Kram.
Skicka en kommentar