onsdag, augusti 15, 2012

Jag har blivit en morgonmänniska...

Inte helt frivilligt kan jag tillägga. Med en hundvalp i huset sker en automatisk förändring av ens inlärda dygnsrytm. Han kan inte vänta när han behöver uträtta sina behov. Tack och lov så bor vi i stugan än. I morse när han grymtade vid 05.30 kände jag ett stort NEJ.När jag sedan kom ut förändrades tanken till ett JA. Vilken vacker morgon! Den hade jag missat om inte Otis hade funnits i vårt hus. Tilläggas ska att han alltid somnar om efter de tidiga morgonbestyren. Idag sov han sedan ända till klockan sju (!). Livet med hund förändrar ens liv och det är fint med förändringar, även om man kan vara trött ibland.

8 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, så är det verkligen!

Och tur att ni har stugan, för det är ju sååå mycket enklare att bara kunna gå ut i nattlinnet, än att måsta fixa och dona och upp och ner för trappor och ut bland alla människor.

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja det är verkligen tur. Jag brukar oftast flytta in den här tiden men nu blir jag kvar till in i september.

Tankevågor sa...

Vad skönt för er att ni kan vara kvar i skogsbrynet! Jag hade gärna kunnat stanna på ön längre om det inte varit för att vi alltid måste börja skolterminen så himla tidigt i det här landet. ;-)
Lisbeth

Karin Härjegård sa...

Ja, morgnar kan ju vara helt fantastiska när man väl tagit sig upp ur den varma, sköna sängen! Men det är just det steget som är så svårt att ta... Lyckliga du som har Otis som leder dig ut i gryningen. Ha det gott i stugan! Kram!

mossfolk sa...

Underbart! Jag älskar morgnar, men är inte riktigt lika förtjust i dem i stan... och vi har fått en väldig fart i husfunderandet efter att ha behövt springa de här tre våningarna med trappor ;)

Men nu klarar han sig från halv elva på kvällen till runt sex. Och det passar mig alldeles utmärkt!

Evas blogg sa...

Lisbeth: Trist att du måste lämna ön nu när sommaren har kommit! Fast ni har kanske haft fint väder där. Ja trist det där med skolstarten :)

Karin: Ja det är det svåraste som finns, nästan,. Men nu har jag inget val,han måste ut, på en gång helst. Och sådana här vackra morgnar går det ju jättebra. Tack ska du ha! Har du vägarna förbi får du gärna titta in!

Mossfolk: Ni har gjort det jättebra med valp tre våningar upp! Förstår att ni vill närmare marken. För oss blir det tvärtom, gruvar mig lite för livet i stan men det lär väl gå det också. Otis blir ju äldre och behöver inte gå ut lika ofta och lika snabbt. Otis sover ung så han också, jag förutom i natt då jag var ut både kl två och kl sex :/

Eva sa...

Jag fantiserar om att gå ut på stan fyra på morgonen med kameran. Det har ännu inte blivit av, men snart så... Och när det blir dimma och höst då brukar jag vara på hugget! Mornar är bra!

Evas blogg sa...

Eva: Vilket spännande fotoprojekt. Jag kanske skulle haka på. Men varför just kl. fyra? Ja dimbilder är underbara.