söndag, februari 26, 2012

Det var längesen sist






När jag var liten vistades jag nästan all min vakna tid i skidspåren omkring vårat radhusområde. Jag gick skidskola och älskade att susa fram på mina träskidor. Under skoltiden åkte vi mycket skidor, då hade vi flyttat och "mina" skidbackar ändrades till skogsspår som inte alls var lika roliga att åka i. Om söndagarna åkte jag och mamma ofta en tur uppöver skogen, där backarna var branta. Sedan tog mitt skidliv slut. Jag lessnade helt enkelt, det var töntigt att åka skidor. När barnen sedan anlände försökte vi vara ute så mycket som möjligt. Det blev kortare turer runt vår gård. Fjällturer varje sport- och påsklov. Sedan lessnade de. Och min kropp sa ifrån. Numera åker jag mycket sällan skidor, vilket ibland känns tråkigt. Jag kan sakna de vita vidderna och musklernas kamp i spåren. Idag tog jag en kort tur ute vid skogsbrynet. Pjäxorna hade krympt sedan sist eller så hade fötterna blivit ett nummer större. Det värkte i fötterna och min kropp kändes stel och spänd. Men bara jag får ett par nya pjäxor kanske det ska funka, i alla fall korta rundor. För visst kändes det fint att åka på skare, med en värmande sol i ansiktet och snöglitter omkring runt omkring. Jag gör ett nytt försök en annan dag.

9 kommentarer:

Evas Värld sa...

Låter faktiskt underbart! jag slängde skidor och pjäxor och skidkläder i flytten in till stan, det kanske var förhastat!

Evas blogg sa...

Eva: Ja i små mängder är det en helt fantastisk känsla. Jag klarar inte så mycket numera. Ja kanske synd att du slängde dem men gjort är gjort.

Elisabet. sa...

Jag undrar när jag senast stod på ett par längdlöparskidor .., det måste ha varit i Malå på åttitalet, möjligen.
M ö j l i g e n.

Vi tvingades åka i skolan, mest i högstadiet .., det var skol-DM och annat och jag tyckte aldrig att det var särskilt roligt.

Och friluftsdagar ute på sjön .., med ryggsäck, varm choklad .., svårskalade apelsiner och några som pimplade.

Jag kommer precis på pricken ihåg ljudet av isborren som knarrrrade sig genom isen.

Evas blogg sa...

Elisabet: Annars brukar vi som är födda i de norrländska landskapen vara våra skidor trogna :)

Klimakteriehäxan sa...

Mina skidor är nog jättedammiga. Har stått i källaren, orörda, i åratal. Men en vacker vinterdag vore det nog kul, igen ...

Anonym sa...

Du kanske är ute efter en plats i laget till nästa år, Eva.
Men konkurrensen är "mördande".
PV

Evas blogg sa...

Klimakteriehäxan: Ja vackra dagar kan det vara fint med en kort tur. Damma av dina skidor och testa!

PV: Njae, inte direkt :) Jag tror ni skulle tycka det vore ganska frustrerande att ha mig med. Väntan kan bli lång för näste åkare, om man säger så. Önskar er varmt lycka till i morgon!

Anonym sa...

Lycka till! Det ÄR verkligen härligt.ellem

Anonym sa...

Lycka till! Det ÄR verkligen härligt.ellem