Idag har det varit en helt underbar höstdag, nästan sommar faktiskt. I morse följde jag med gamla mor för att göra höstfint på pappas grav. Jag tände även ett ljus för honom för i morgon skulle han ha fyllt 99 år. Jag tänker på hur tacksam jag är över att han fick leva i över 96 år med hälsan och intellektet i behåll. Min pappa var en lågmäld person, berättade sällan om sig själv och hur han hade haft det under sin uppväxt. Men ibland glimmade det till och han kunde berätta små episoder. När jag läste "Teologi och skönlitteratur" via Uppsala universitet var en av kursböckerna "Natt i marknadstältet" av Lars Ahlin. När jag berättade för pappa om boken sa han, "Lars gick jag tillsammans med på Ålsta folkhögskola under tre år". "Nämen pappa, varför har du aldrig berättat det?", undrade jag. "Äsch då", svarade han och log. Sådan var han pappa, inga stora ord. Kanske just därför som jag älskade honom så mycket.
6 kommentarer:
Och min pappa skulle ha blivit 101 år i mars ,-)
Jättefina bilder Eva. Fortsätt fota!
( Alex morsa är 91 och still going strong och mammsen är 81 och lika pigg.) Vi har en del att se fram emot! Tjohooo!!
Elisabet: Då var han alltså född 1910. Pappa var född 1912, tänk så mycket han fick uppleva.
Eva: Tack ska du ha! Härligt när de är pigga vid den åldern. Mamma är 88 och fortfarande "självgående", om än krafterna börjar tryta.
Och när man läser det du skriver är det tydligt att du älskar honom ännu.
Min pappa dog för ett halvår sedan. Han blev 92 och var också mycket älskad.
Gunilla: Ja det gör jag, mycket. Och saknar honom. Vist är det jobbigt när de försvinner ur ens liv? Och när man haft dem i livet så länge blir det så otroligt tomt efter dem.
Ja, det är mycket jobbigare än jag hade föreställt mig!
Skicka en kommentar