och jag borde sova.Gjorde det för en stund sedan men vaknade av musrace i väggen. Det börjar bli kallt om nätterna och nu vill de in, de små krypen. Jag har inte hittat någon här inne än, tack och lov. Men som de lever om i väggarna! Jag gick ut för att kolla om det var där de sprang på väggarna men blev helt lamslagen av den otroliga stjärnhimlen ovanför mig. Har sällan sett så många stjärnor. Där stod jag i mörkret, enbart med nattlinnet på. Kände inte ens kylan för himlen omslöt mig med sina glittrande ljus. När sedan en råbock skrålade till i mörkret på ängen här ute, då kände jag att det var dags att gå in. Det blev nästan för spännande.
Livet på landet är inte alltid så lugnt. I alla fall inte den här natten.
5 kommentarer:
Håller med dig - vilken stjärnhimmel!!!
Men tyvärr så måste även jag sova en stund...
Ja, jag bara väntar på att mössen ska göra entré ..., det börjar alltid nere i diskbänken.
Ja det är otroligt vad de små liven kan leva om! Jag begriper inte hur man skulle kunna hindra dem heller. De tar ju sig in i minsta lilla springa och det är en omöjlig uppgift att täppa till överallt.
Jag hoppas att få uppleva en sådan stjärnhimmel i helgen uppe i vår fjällstuga. Jag brukar också stå ute i mörkret och titta upp på stjärnorna. Så mäktigt och så vackert.
Ditt inlägg får mig att tänka på en bok vi läste när barnen var små som hette "Djuren kring vårt hus". Man ser dem sällan men de finns där...
Gunnar: Ja den var helt fantastisk! Sällan jag skådat en sådan. Jo kanske :)
Elisabet: Sätt ut ett gäng fällor där. Nu har vi en hermelin som härjar runt stugan och en sådan jagar möss. Yes!
Gita: Ja det är ett väldans liv på dem. Fast nu visade det sig att det som lät som musrace var en hermelin som sprang runt på stugans ytterväggar. Hellre det. Ja de är otroligt duktiga på att komma in när man minst anar det.
Gunilla: Ja så är det :)
Skicka en kommentar