..att det är dyrare att köpa kläder när man är tjock. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det behövs mer tyg. Men ändå, det är trist när man ska shoppa.
..att det är svårt att få tag på färgglada strumpbyxor över st. 46. Och de som finns kostar ca 250 kronor.
Det är dyrt att vara tjock. (Och ja, jag vet, jag får skylla mig själv).
4 kommentarer:
Och nu för tiden verkar det som om storlek 44 är ungefär som storlek 40, som det var förr? Är det indiska finlemmade kvinnor man utgår från?
Elisabet: Ja visst är det märkligt!
Fast det går åt andra hållet också. Det händer att nutida plagg i storlek 40 passar mig. Men aldrig att ett second hand-plagg från 40- eller 50-talet i samma storlek passar mig. Har också att göra med kläders passform. Tydligen skulle det vara trånga ärmhål och små halsringningar då. Det har vi modärna människor svårt att stå ut med.
Lindex och HM sägs ha anpassat S, M och L uppåt så att storlekarna nu motsvarar 36/38, 40/42 och 44/46.
Jag kan ha svårt att hitta konfektionssytt trots min fullkomligt normala kroppsbyggnad och ett BMI väl inom gränsen för normalvikt. En lång kvinna (1,75) med normal kroppsbyggnad drar nämligen också stor storlek - men inte har man behov av extra utrymme under armarna och över ryggen eller väl tilltagen plats för en bredare sorts rumpa bara för att man är lång... Efter stl 42 skalas plaggen inte upp proportionerligt utan det händer något annat med dem. 44/46 kan jag bara ha i strumpbyxor.
Är man dessutom både rund och KORT i rocken som jag är det inte lätt.
Glömmer aldrig en läkare som lite fundersamt konstaterade att "du skulle behöva vara lite längre till din vikt" ....
"Kan du fixa det?" frågade jag snabbt då!
Jag blev så full i skratt och sa att jag alltid velat vara lite längre med tanke på att man aldrig når något som ligger högt upp. :-)
Skicka en kommentar