Av erfarenhet vet jag att den bank jag tillhör oftast är fylld av väntande människor. Långa köer och lång väntan. Just därför bestämmer jag mig för att vara där när de öppnar. När jag nu åter hade klantat till det och sabbat min dosa så behövde jag hjälp att få den i ordning igen.
I morse stod jag där i kylan klockan tio minuter i tio. Det finns ingen kallare plats i vår stad än just där. Vårt stora, fula torg gör att det blåser från alla håll och kanter, även när det inte blåser, känns det som.
Vi var några tidiga bankkunder som stod och väntade. Som vanligt i svenska köer stod vi och tittade ner i backen eller på någon fånig skylt, som med ens var mycket intressant. Så bröts isen. En man, i för tunna kläder för dagens väderlek, började prata. Han skulle på semester till Grekland. "Det är många som är avundsjuka på mig", sa denne man, som kanske var lite eljest i andras ögon. Och vi förstod det, vi som stod där och frös. Till slut hade en konversation inletts, som handlade om allt från snö i maj till bankdosor. När klockan blev tio och en vänlig bankkassörska hälsa oss god morgon, då såg vi oss om och upptäckte en lång kö som ringlade där bakom. Det var fler som försökte sig på den smarta lösningen att vara på banken vid öppningstid. "Men vi var först" konstaterade vi och fnittrande sprang vi in och tog de första kölapparna.
Efter en kvart var jag ute från banken igen och insåg att det var en härligt befriande stund att få prata med okända människor. Att någon vågade bryta isen och att vi var några som hakade på.
Trots kylan på vårt fula torg kände jag mig varm när jag vandrade över det tomma torget och tog sikte mot "min" ö.
6 kommentarer:
Det är det bästa med skåningar, eller VAR det bästa, att dom är så pratiga och otroligt öppna!
På pågatåget eller vid övergångsstället .., alltid är det lätt att börja småprata.
Sånt betyder så mycket.
Elisabet: Ja tänk så olika vi människor är. Varför är vi så räda för att prata med människor vi inte känner?!
Ja, vad mycket roligare det blir om man pratar med varandra.
Jane: Ja visst blir det!
... men Elisabet...Stortorget som är såååååå fint!!!!
Kul att du är i mina krokar mellan varven- på rätt sida om Storsjön.
Du borde komma in på en fika i Buan någon gång....
Jag pratar alltid med okända människor...jag bara är sån. ;-)
Många tycker att stockholmare är stressade och aldrig pratar med varandra....men jag har inte alls den erfarenheten. Kanske är det för att jag själv har så lätt för att börja "babbla" med människor. Gillar alla dessa möten som det kan bli i vardagen.
Skicka en kommentar