torsdag, januari 06, 2011

"Skärgårdskvinnor"

Har nyss sett en finlandssvensk dokumentär, Skärgårdskvinnor
"Om fyra starka skärgårdskvinnor i Åbolands skärgård under ett års tid och om hur de lever med årstidernas skiftningar och skärgårdens natur. Kvinnorna reflekterar över ensamhet och sorg, glädje och kärlek, liv och död. "

Finns det något mer intressant än att se dokumentärer? Jag tror inte det. Människornas liv blir så verkliga, de blir levande. Så långt bort ifrån alla spelade karaktärer. Och kvinnorna i denna film, vilka kloka och reflekterande kvinnor. I all sin enkelhet. För mig känns det så viktigt att lyfta även de människor som inte hörs och inte syns. För enkelheten och det lilla, hör även det till livet, kanske mer än vad vi tror. Och just detta tycker jag att dokumetärfilmare är otroligt duktiga på att lyfta fram.

Nu kan jag fortsätta dagen i ett stillsamt lugn. I all enkelhet. Filmen gav ett sådant budskap. Det tackar jag för.

10 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jag skrev precis om samma sak. Så mycken klokskap dom här kvinnorna hade inom sig .., och vilket underbart program!

tänk, om vi enbart hade reklamfinansierade kanaler .., skulle vi då få ta del av sånt här? Det tror jag inte.

Och heder åt kvinnan som hade gjort programmet.

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja visst var det en underbar film! Mer sådana filmer. Så mycket livsvisdom utan stora ord.

Kalle Byx sa...

Håller med. Satt och grät över Mikael Wiströms (tror jag han heter) Familia igår. Tala om att få perspektiv på livet.

carina@pocolococreativo sa...

Härligt! Jag är också dokumentär-älskare! På landets tv-stationer saknas detta, och om det är någon gång så är det rena hyllningarna till någon. Men vi har ju alla amerikanska och latinamerikanska kanaler också, där finns massor att välja på.

Ancan sa...

Visst var den härlig!
Jag såg den sist den visades, och var överförtjust redan då !
Fast då kändes det som om det bara var jag (o min far) som sett den.
Hoppas fler njöt av den idag!

Margareta Lundgren sa...

Tack för tipset. Den härliga filmen hade jag inte hittat själv.

Evas blogg sa...

Kalle: Jag såg Familia idag och håller med dig. En ödmjukhet infinner sig.

Carina: Ja visst är det härligt med dokumentärer! Att få ta del av andra människors liv ger verkligen perspektiv på livet(som Kalle sa här ovan).

Ancan: Jag hade aldrig sett den tidigare men är glad över att jag satte på TV:n i förmiddags. Ja fler borde se iknande filmer. Det öppnar ens hjärta på något vis.

Margareta: Så lite så :) Visst är den fin?

Vonkis sa...

Dokumentärer kan verkligen vara riktiga ögonöppnare. Tyvärr tycker jag att SVT är ganska dåliga på att marknadsföra de dokumentärer de sänder. Lekprogrammen kan de sända trailers för flera veckor i förväg men dokumentärerna göms lite undan, om det inte är såna som redan är kända typ Bananas eller Bowling for Columbine.

En favoritdokumentär, om än en i serie, är annars Där ingen skulle tro att någon kunde bo, som tråkigt nog inte finns kvar på SVTPlay.

Londongirl sa...

Jag älskar också dokumentärer men håller med Vonkis att Svt är dåliga på att göra reklam för dem. Den här hade jag missat om jag inte läst här och kollat att den låg på Svt Play....som väl är kan man se dem där ett tag.

Den här filmen var så fin och jag kände igen mig så i miljöerna...
Är ju uppvuxen på en ö nere i Nynäshamn. På en av tomterna där hyrde våra grannar ut en stuga till Stockholmare.....många gånger fick jag den frågan som kvinnan i dokumentären sa att hon fått: Bor ni här året om...eller var bor ni på vintern?
Minns att jag tyckte det var såna underliga frågor när jag var barn.
Tack för det här tipset Eva! Jag är inte så stor TV-tittare så tyvärr brukar jag missa såna här guldkorn också.

Evas blogg sa...

Vonkis: Ja tyvärr missar man ofta dessa fina filmer. Av en händelse slog jag på TV:n igår och fastnade vid Skärgårdskvinnor, annars hade jag ingen aning om att den gick. Jag ser sällan på TV men tror jag ska börja läsa TV-bilagan bättre. Den serien har jag missat, synd att den inte finns kvar på SVTplay.

Londongirl: Så du är uppvuxen på en skärgårdsö. Då förstår jag din längtan ut till er lilla ö. Förstår att den frågan verkar underlig när man bor där året runt. Och för mig som bor, nästan, i fjällvärlden är det också lite svårt att förstå. Samtidigt blir jag mycket fascinerad och betagen. Fast jag tror aldrig jag skulle fixa en vinter ute i skärgården. fast vem vet :)