fredag, december 10, 2010

Jag kan inte se storheten i Nobelfesten

Jag har försökt, flera gånger. Har år efter år satt mig vid TV:n när Nobelfestligheterna har börjat. Jag har blivit lika uttråkad varje år. Kollade nyss en kort stund, samma sak i år igen. I vad ligger storheten med att sitta och titta på festen? Jag kan inte förstå det. OK att de som får priset har, på ett eller annat sätt, gjort något bra för mänskligheten och ska föräras med en fest. Men att sitta och titta, nej tack.

7 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Precis! OM man fått pris, om man representerar någon som fått pris - arbetsmässigt eller familjemedlem, om man är inbjuden - BRA!
Men sitta hemma och glo på tv på den? Varför?

Cecilia N sa...

Enda anledningen är väl att få glo på vackra klänningar och håruppsättningar och sånt. Men de sitter ju ner allra oftast.

Underhållningen på trappan kan vara lite förströelse, men jag tror det lätt är glömt imorgon.

Jag tror att traditionen att se på nobelfesten sitter kvar från enkanalstvtiden eller när det nu var som de började sända från den.

Elisabet. sa...

Men det kan jag!

Jag skrev ett inlägg om det igårkväll.

För mig är det precis lika roligt som att titta på prisutdelningen i OS, nej, roligare -)

Jag sitter där och tänker "men å, så glada dom ska vara och titta, där är hans mamma eller fru och barn ...!" och jag - som verkligen inte är nån festmänniska och som heller inte skulle tacka ja, för att jag skulle känna mig så förfärligt obekväm och aldrig har jag burit långklänning och juveler - tycker att det är så roligt att se så många vackert klädda människor, ja, som att läsa Svensk Damtidning med rörliga bilder ,-)

Dessutom görs ju dom här sändningarna betydligt intressantare numera, nu när festbilderna varvar intervjuer med pristagarna och även deras anhöriga.

När en av pristagarnas åldriga mamma rördes till tårar och tackade svenska folket för den här festen, då blir även jag rörd ,-)

Åh, jag hör hur naivt och barnslig jag låter, men det kan jag väl få vara ,-)

Äjmen!

Vonkis sa...

Då är vi två (eller fyra av kommentarerna här att döma). fast titta när de äter får vi ju inte, det är därför SVT slänger in små reportage nu och då.

Evas blogg sa...

Carina: Nej, den storheten förstår inte jag heller. Trist är det.

Cecilia: Ja så kan det vara, minns att min mamma alltid har tittat på det, men inte jag. Jag är inte ens intresserad av att se på deras klänningar, blir bara less.

Elisabet: Ja jag vet ju att du tittar och det är jättekul att du gillar det. Vi är olika vi människor och vilken tur att det oftast finns något för alla att titta på. Eller att låta bli.Du får vara precis som du vill, I love you ändå!

Vonkis: Jaså inte ätandet? Nä men en massa tjafsande om vad de ska äta och bestick och blommor och dukning och....

cruella sa...

Nä, jag tycker det är någonting djupt konstigt med att sitta och titta på hur andra människor roar sig i full gala.

Evas blogg sa...

Cruella: Håller med!