torsdag, december 16, 2010

För någon vecka sedan

skrev jag ett blogginlägg angående vattenparasiten här i Östersund. I förra veckan utvecklade jag den något och skickade in den, som en insändare, till våra lokaltidningar. I dagens ÖP finns den med. Jag var så oerhört less på allt gnäll och tack och lov för det fria ordet. Det behövs nyanser, allt är inte svart eller vitt.

Just nu är jag så innerligen trött på gnäll, i denna mörka och kalla vinter behöver vi uppmuntra varandra, se glädjeämnen i tillvaron. Just nu är det så, om en vecka kan det vara annorlunda.

9 kommentarer:

gunnar i vaplan sa...

Bra, säger bara det - jättebra skrivit...

Evas blogg sa...

Gunnar: Tack ska du ha! Det kändes nödvändigt efter alla tråkiga inlägg och kommentarer på ÖP:s hemsida. Gnäll och åter gnäll.

Amber sa...

Mycket bra och insiktsfullt skrivet, Eva! Så borde vi nog tänka litet oftare!

Vonkis sa...

Bra skrivet! Visst förstår jag att det är jobbigt när vattnet inte är bra men som du skriver, det kunde ha varit värre.

Londongirl sa...

Jättebra skrivet Eva! Jag förstår att det måste vara jobbigt eftersom det pågått så länge nu men precis som du skriver....man överlever ju eller hur!
När vi för några år sen drabbades av ett långvarigt elavbrott mitt i vintern så märktes samma sak....vissa gav liksom upp och bara gnällde.
Vi hade värme och vatten men allt var mörkt och visst blev det pyssligt att laga mat men det gick ju.
I tre dygn kokade vi vatten på trangiaköket och lagade mat ute på grillen på taket. Grannar bjöd varandra på kaffe och man samlades runt grillar ute på gården. Inomhus tände vi stearinljus och några få fotogenlampor....
Vi hjälpte gamlingarna i huset med matlagning.
Maten från frysar och kylskåp fick förvaras på balkonger osv.
Ja det gick det med.
Men man såg tydligt vilka som hittade på lösningar och vilka som tog till gnället.

carina@pocolococreativo sa...

Toppen!
Man måste fokusera på lösningar, inte stå och stampa sin egen grop. Den gropen, den dagen,är det enda vi INTE behöver göra själva.
Men livet, det måste vi ta hand om.

Evas blogg sa...

Amber: Tack ska du ha!

Vonkis: Jag tycker det funkar bra med att koka vatten. Mindre bra var det när jag var sjuk så länge men....jag överlevde.

Londongirl: Tack! Underbar berättelse från ditt liv! Det är ju härligt när man kan hjälpa varandra vid sådana tillfällen. Att göra något konstruktivt istället för att bara se felen och gnälla över dem.

Carina:Exakt! Ja vi kan välja och jag tycker inte om att fastna i eländestänket.

Cecilia N sa...

Vi har ju en annan sak som vi gnäller om (jo jag också) här i stan. Visst kan man säga att det var ju också något att uppröras över när det finns dåligt vatten och obefintlig världsfred.

Fast man kan ju få ha åsikter i mindre saker också.

Men jag håller med om att man behöver fundera på perspektiven.

Just nu funderar jag på: folk som blir smittade i Östersund och far ut och går på toa i andra delar av landet. De sprider elakingen va? Så då blir väl antagligen andra vattendrag också smittade? Miljarder elakingar per smittad person läste jag ...

Hur länge kommer smittan hålla sig i Jämtland och nedströms Storsjön?
Vårt kommunala vatten är också sjöbaserat ... Frågan är vad som händer uppströms ...

Evas blogg sa...

Cecilia: Jag vet inte hur det fungerar förhoppningsvis har de bättre skydd mot denna parasit t ex UV-filter. Januari ut har de sagt i första läget. Men nu börjar vi bli vand. den dag då vi kan ta vatten från kranen kommer att kännas märklig. Tänk så fort man vänjer sig. Ang. ditt mail: nej jag har inte sett serien men har för avsikt att göra det i SVTplay, så fort jag hinner. återkommer ang. dina funderingar då.