torsdag, november 11, 2010

Är det fult att prata om sin ekonomi?

Varför pratar vi så sällan om vår ekonomi? Det är ungefär lika tabubelagt som att prata om sitt sexliv. För privat? Angår det ingen annan vad vi har för inkomster? Kan det vara så att vi är rädda för att berätta om hur lite/mycket vi tjänar?

Egentligen bryr jag mig inte ett dugg om vad mina vänner tjänar. För mig handlar inte vänskap om pengar. Men ibland blir det kännbart. Det är när mina höginkomsttagande vänner vill planera saker tillsammans med mig, då måste jag alltid vara en nej-sägare och det är aldrig roligt. Det är snarare tråkigt. Jag vill inte vara tråkig. Men jag har mina begränsningar. Och de begränsningarna kan vara svåra att förstå om man själv inte har dem. Och om jag inte berättar om dem.

Så, ibland behöver vi prata om pengar. Fast, jag vet, det är också tråkigt.

7 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ibland händer det att jag, när vi pratar yrken och jag har någon framför mig, att jag frågar vad man tjänar i det yrket?
Då börjar man alltid att sväva på målet och mumla lite.
"Ja, jag menar .., vad får man ut netto ungefär ..?" säger jag då.
Då blir det ännu tystare.
Jag förstår inte varför det är så knepigt.
Själv tillhör jag ju (eller tillhörde) låglöneavdelningen och fick ut kring 15 - 16 0000 i månaden och för mig var det hur mycket som helst ,-)

Jag kände mig som MILJONÄR.

Evas blogg sa...

Elisabet: Nej jag förstår inte heller varför man smusslar om sina inkomster. Vad är man rädd för? Är det för privat och i så fall på vilket sätt?

mossfolk sa...

Det där är jätteintressant. De som tjänar mycket, eller medel upplever jag som de minst villiga att beröra ämnet över huvud taget. De verkliga låginkomsttagarna däremot verkar sällan ha samma problem. Kanske är det lite så att "behovet" att prata om pengar inte finns förrän man inte har dem. Och när de tydliga skillnaderna uppstår blir det lite genant -vi är uppfostrade med att dela med oss, dela lika osv, men när det gäller pengar ger man ju inte gärna bort av det man tjänat till någon som tjänat mindre.

Just nu är vi också nej-sägare som inte kan vara med på nåt. Våra vänner har ju fasta jobb allihop och det ger förstås bättre ekonomiska förutsättningar. Vänta bara tills vi blir färdigutbildade lärare, oj så rika vi ska bli... eller..? ;)

Elisabet. sa...

Ja, och när jag frågar, frågar jag ofta "rätt allmänt" .., så där ..."få, se hur mycket tjänar man som busschaufför .., alltså netto .. ungefär ...?"

Men alla börjar då genast säga .."ja, det beror ju på .., ja ...".

Jo, jag begriper att lönen varierar när man har ob-tid och sånt, det hade jag också, men på ett ungefär vet man ju.

Evas blogg sa...

Mossfolk: Kloka funderingar! Det är kanske så, man tänker mer och behöver ventilera mer, när pengarna inte finns. Kan det vara Jante-lagen som spökar när man inte vågar/vill prata om sin inkomst? Hahaha....ja då blir ni stormrika!! :)

Elisabet: Det är nog så att det blir för privat, ingen ska veta vad man tjänar. Konstig inställning tycker jag.

Cecilia N sa...

När jag satt och intervjuade folk på telefonen så var det den knepigaste frågan att få folk att svara på.

Men som tur var så fanns det möjlighet att svara enligt alternativ med intervall:
t ex 200 000 till 250 00.

Evas blogg sa...

Cecilia: Mäkligt.