Jag bor i en liten stad..

...med ett, jämförelsevis, litet utbud av evenemang. Men just nu händer det mycket, i alla fall när det gäller sådant som tilltalar mig. Och som vanligt när det blir för mycket blir jag handlingsförlamad.

Idag hade jag kunnat fika med Mymlan på "Spektakeldagarna", det hade varit roligt att få träffa henne och även fått tagit del av dagen. Men när Zazzas husse hämtat henne var mitt huvud helt tomt. Att ta sig in till stan kändes som ett berg att bestiga. Så det blev en eftermiddag i hemmets lugna vrå.

I morgon börjar Arvo Pärt-veckan. En av mina favoritkompositörer och jag hoppas kunna ta del av åtminstone en konsert.

Nästa vecka är det även Globala veckan, då det är fullt program i vår stad. Egentligen skulle jag ha varit med under hela veckan och arbetat med Fair Trade-försäljningen. På ett tidigt stadium insåg jag mina begränsningar och överlät det åt andra. Tack och lov att vi är fler.

Just vid denna tid på året går jag på sparlåga och äntligen har jag börjat inse det. Jag tar inte längre på mig saker som jag sedan inte orkar fullfölja, eller som jag fullföljer och sedan säckar ihop. Mycket roligt händer men ibland orkar man inte ens ta del av sånt som är roligt. Men jag är glad över att staden sjuder av liv, för det finns många andra människor som orkar. Det är viktigt för vår lilla stad att det händer saker, att människor engagerar sig. Det är viktigt att just denna mörka månad lyses upp av spektakel och konserter.

Och jag kommer igen till våren.