torsdag, oktober 21, 2010
Inte muttrarnas fel inte
Jag ligger på en madrass på golvet. Det är ofrivilligt. Jag känner mig som en ungdom som flyttat in i sin första lya. Ej åtdragna muttrar gjorde att ena sängbenet vek sig igår kväll, jag hade precis vänt mig och kände att jag långsamt dalade ner mot golvet. Inget våldsamt fall, lugnt och stilla kanade jag ner. Nu står madrassen obäddad på golvet. Nytt ben ska införskaffas, någon gång i framtiden. Inte idag. Det kommer fler dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jaaa ...., för ett år sedan brakade pv:s säng också .., den på min sida .., jag vet inte om jag ska skylla på att muttrarna var dåligt hopdragna eller nåt annat .-)
(Typ för mycket äppelkaka).
Ett tag för rätt många år sen ramlade den ena resårmadrassen ner från sargerna i sängramen.
Nuvarande hunden ligger väldigt gärna under sängen. Ibland blir jag orolig att madrassen ska få för sig att återuppliva gamla minnen ...
Elisabet: Jag skyller inte på någon äppelkaka. Jag skyller på muttrarna :) Helt och hållet.
Cecilia: Usch, ja det vore katastrofalt om det låg en hund under.
Skicka en kommentar