måndag, september 06, 2010

Jag klarar mig utan TV!

Såg programmet "Biggest loser" ikväll. Första och sista gången kan jag säga. Bara namnet säger ju allt, en stor förlorare i en värld där slimmade människor är normgivande och de som segrar.

Hårdträning så svett blandades med tårar. Kan det vara bra att starta med en sån hetsträning när man inte rört sig på många år och är kraftigt överviktig? Tränarna hejade hurtfriskt på deltagarna. En vältränad donna från Hollywoods innekretsar och en karatekid peppade på så att jag trodde att deltagarna skulle ramla ihop och dö vilken sekund som helst.

"Det är så enkelt", kalorier in och kalorier ut." Ja jisses vad enkelt det är!

Så var det naturligtvis några som åkte ut. Och de grät hejdlöst. "Jag behövde verkligen det här. Vad ska jag göra nu då?"

Ja vad säger man?

Det går att göra TV av allt.

När jag flippade över till en annan kanal stod Morgan och Ola-Conny (!) där och packade upp leksaker på Ullareds köpcenter. Två damer hade sträckkört från Östersund till Ullared, en nätt sträcka på ca 80 mil. Nu var de trötta efter att ha varit vakna i ett dygn. "Nu har vi shoppat klart, nu vill jag hem och ta en dusch", sa den ena. Jag trodde de menade en hotelldusch men se de skulle sträckköra tillbaka till Östersund igen. Samma nätta sträcka på ca 80 mil.

Jag känner mig just nu ganska så matt.

I morgon blir det en TV-fri kväll!

7 kommentarer:

Evas värld sa...

Jobbigt! Tur att det finns en av-knapp. Jag såg Kvalster med Ann Petrén, det var bra. Och senaste Babel var jätteintressant. Men oj vad mycket "dravel" det finns på teve!

Elisabet sa...

Och jag gick i säng och läste en liten bok med verser av Alf Herikson.

Är lika med: lycka.

Evas blogg sa...

Eva: Ja det är tur att man har ett val. Det finns vissa program som är riktigt bra ( t ex Babel) men sen finns det mängder av program som är urusla. Jag har inte sett på TV på hela sommaren och satt igår och zappade men känner att det finns roligare saker att göra.

Elisabet: Låter som ett bättre alternativ än TV.

cruella sa...

Det blir, som en annan bloggare skrev, lite fånigt att framställa det som att de tappar i vikt tack vare *träning* i en vecka. Det är kostomläggning som gör susen, så rimligen handlade det ju mest om det, bakom kulisserna.

Jag tyckte dock att det var riktigt obehagligt att se den uppgivna och konstant gråtande tjejen som fick fara hem - hoppas TV4 någonstans fångar upp henne och försöker puffa henne i riktning mot någon sorts mer handfast hjälp.

En del av de här människorna kommer säkert att lyckas både gå ned i vikt, förändra sin livsstil och behålla en ny självbild. I så fall är det ju bara bra.

Annika sa...

Jag älskar biggest loser!! Tycker det är ett sådant inspirerande program! Hela tiden! Och de är ju på "campen" i över tre månader och får lära sig att lägga om hela sin livsstil, för det är ju det man måste göra i kampen mot kilona.
HAR inte sett den svenska versionen av BL, men ska göra det. Det ska bli intressant att se hur likt, eller olikt, det är den amerikanska versionen med Bob och Jillian som PTs. Själv är jag stooor fan av programmet, som sagt. OCH i min egen kamp mot kilona har jag tagit till mig mkt av det man gör på BL. Det har lärt mkt mkt om både träning och kost.
Kram!!!

Gunhildsblog sa...

Har sett en del av ett amerikanskt program och reagerade först mycket starkt på namnet, tyckte det var förfärligt cyniskt. Men det är det ju inte! Det ska naturligtvis syfta på att den som förlorar mest kilon är den störste, är 'the biggest loser'..

Men tycker inte att det ska vara någon utröstning, det är den som gör det hela obehagligt. Låt alla som är med på programmet vara med hela tiden, och den som förlorat mest vinner...
(Men de som är med är ju alla ändå vinnare!)

Evas blogg sa...

Cruella: Ja det är bra, vi är många som behöver sn skjuts i "rätt" riktning. Men jag tycker de hetsar deltagarna. Kan inte tänka mig att denna hetsträning kan vara nyttig. Det blir bara för mycket av allt.

Annika: Jag tror också att man kan ta till sig många goda råd men jag har svårt för tävlingsmomenten, utröstningen, hetsen....Not my cup of the, så att säga.

Gunhild: Nej just utröstningen känns som att stänga dörren mitt framför näsan på deltagarna. Men det är väl det som gör programmet, så att säga. Spänningsmomentet för alla som tittar.