Bilderna är helt klart värda att klickas på.
Bussen kör oss upp bakom vulkanen Hekla. Karg, svart mark. Vägen är gropig och svårframkomlig.
Däruppe tronar hon, Hekla, vulkanen som ryter till ungefär var tionde år.
Lavastenar och aska. Det känns som om vi åker på månen.
Bussen kör sakta, något annat är inte att tänka på.
Vi åker genom vatten. Här går det inte att ta sig fram med en "vanlig" bil.
Så ändrar sig landskapet, det blir grönare. En vacker sjö uppenbarar sig.
Framme i Landmannalaugar, en liten oas bland höga berg.
Campare i karg natur.
Vi sjunker der i det klara vattnet och möts av en underbar värme, som omsluter kroppen.
Med källbadsvarm kropp återvänder vi till civilisationen.
Många timmar på en skumpig buss. Det är värt varenda minut.
4 kommentarer:
Underbara bilder. Vilsamma.
Ååå, att resa till Island måste vara blodtryckssänkande ...?
Eller att befinna sig där, i alla fall som turist.
Ja visst är dom vilsamma! Kanske det lugnet jag kände när jag befann mig där. Ja det är en lisa för själen. Fast islänningarna själva dom jobbar jämt.
Förstår det där med sagolandskap som de som varit på Island brukar prata om.
Vonkis: Ja det var verkligen som att befinna sig i en saga.
Skicka en kommentar