lördag, juli 17, 2010

Jag tycker inte om dem. De inkräktar på mitt revir. Ingenstans får jag vara ifred, absolut ingenstans. De är ouppfostrade eller kanske korkade, för de fattar inte att de ska lämna mig ifred. Jag vet att de uppsöker mig för sin egen överlevnads skull men det hjälps inte, jag vill att de lämnar mig ifred.

Jag talar om de blodtörstiga myggorna. De är många i år och de är enorma.

Och jag avskyr dem.

Mycket.

8 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Myggen har tillfälligt lugnat sig, men getingarna... de är helt galna, och så många!

Annika Estassy sa...

Mina getingar är så snälla så! Det är faktiskt sant, vi har hittat ett sätt att samleva och ställer aldrig till förtret. Antar att vi haft turen att få en fridsam sort som granne. Myggor däremot har inget existensberättigande. Inte honmyggor i varje fall!

Evas blogg sa...

Eva: Usch, de är ännu väre i flock!

Annika: Exakt så, inget existensberättigande (jo kanske för fåglarna).

Gita sa...

Visst är det väl trist att de skall förpesta tillvaron nu på sommaren.
Det är ju de få sommardagarna och kvällarna inte minst som skall få oss att orka den långa mörka hösten och vintern. Att då inte kunna vara ute för mygguslingarna är så frustrerande.

Ancan sa...

När jag började läsa tänkte jag direkt " hon måste mena getingarna"...

Det är dom som terroriserar hos oss just nu, många och stora som flygplan iår. Och arga :/

Evas blogg sa...

Gita: Håller med dig, det är ju nu man vill vara ute om kvällarna! Trist att måsta gå in för myggens skull.

Ancan: Getingarna har inte riktigt vaknat till liv här än, men de kommer nog de också. Arga getingar är ännu värre än mygg, helt klart!

Tankevågor sa...

Vi är så otroligt lyckligt lottade som slipper myggor helt och hållet ute på vår lilla ö.
Vi har aldrig mygg....antagligen är det för torrt för dem.

Evas blogg sa...

Londongirl: Låter som en saga!!