fredag, februari 05, 2010

Ett år i Provence



Jag har just läst färdigt boken "Ett år i Provence", av Peter Mayle.

..är en beskrivning, månad för månad, av vad författaren och hans hustru upplevde när de flyttade in i en gammal bondgård vid foten av Luberónbergen mellan Avignon och Aix en Provence. De lyckades överleva vinterns snöfall, anläggandet av en vingård och den påföljande invasionen av byggnadsarbetare och gäster....

Boken skrevs år 1989 och när jag googlade på författaren hittade jag en sida där det stod att de flyttade från sin gård en tid efter bokens utgivning. Alltför många turister kom till deras hus för att se var det var och hur de hade det.

Det är en härlig bok, som bl a beskriver fransosernas kärlek till mat. Vällagad sådan. Och naturligtvis vin!

Jag funderar över detta med människors förkärlek till vissa områden. Provence i Frankrike. Toscana i Italien. Österlen i Sverige.... Alla vill dit och turistströmmen är stor under delar av året. Vad är det som gör att vissa områden blir mer eftertraktade än andra?

Om jag skulle skriva en bok, "Ett år i Jämtland" undrar jag hur många som skulle bli intresserade? Och vad är det som inte finns här som finns på andra platser?

Bara en undran. Och jag ska fundera vidare.

Vad tror du?

5 kommentarer:

Christina sa...

Jag har läst A Dog's Life av samme författare, historien utspelar sig på samma gård i Provence. En väldigt charmig bok ;)

Hmmm, vad som gör platser speciella?
Ett speciellt landskap och ljus kanske?
Det är inte enbart sydligare trakter som folk drömmer om, även ett så nordligt mål som Lofoten är ju populärt och eftertraktat.

Hög kulturfaktor är en annan gissning.

Evas värld sa...

Ja nog fick den boken mig att drömma om Provence... om sol och värme. Om blommande lila lavendelfält... På min ö i skärgården har ett engelskt par köpt sig en liten röd sommarstuga. Vi tycker alla att det är så lustigt... de kommer från England varje sommar till sin lilla stuga i skogsbrynet. Tänk om de skrev en bok om livet på en skärgårdsö?

Monet sa...

Jag har läst att ett annat skäl för författaren att flytta ifrån sitt hus var att hans grannar och andra som han beskrev på sitt "brittiska sätt", inte uppskattade det så han kände sig inte så välkommen längre.

Kan tänka mig att båda anledningarna bidrog till flytten.

Jag tror Christina har helt rätt. Ett landskap, ett ljus (ta Skagen som ett annat exempel) och hög "kulturfaktor" ger attraktionskraft. Men också människorna som bor där och den allmänna livsstilen.

Detta gäller iallafall för oss som nu bor i Provence. Vi har en variation av allt här - berg, hav, historia som verkligen ÄR historia sen långt bak i tiden, konst, vin, mat och ett fantastiskt klimat för det mesta. Och allt detta påverkar människorna som bor här - det finns värme, generositet och ett "savoir vivre" som gör att man själv mår bra.

Säkert är det så i Toscana också och de godmodiga skåningarna bidrar säkert också till Österlens dragningskraft. Att det inte är så kul där just nu när det "fyker" snö över det platta landskapet verkar de flesta strunta i.

Jag har bott många år på ö i Stockholms skärgård. Och hade kunnat skriva en bok om det, som många gjort. Men det hade blivit en beskrivning av ett betydligt kärvare liv än det vi lever nu.

Säkert är det drömmen om det "goda liet" som bidrar till att vissa platser/områden har den här utstrålningen och därmed dragningskraften.

Annika sa...

Jag tror att vi är många som lockas av det goda livet, precis som Monet skriver. Ljus, värme,stabilt väder, bra råvaror, samtal... Och inte bara några få semesterveckor per år.

Evas blogg sa...

Christina: Ja Lofoten sägs ju också vara en vacker plats. I alla fall sommartid. Kan det också vara så att vi dras dit andra åker? Och alla verkar samlas på samma platser vid samma tid= smått kaotiskt.

Eva: Vad kul att de hitta dit! Ja det vore ju nåt. Eller varför inte du? "En sommar på ön". Ja boken är fin och får även mig att längta dit.

Monet: Aha. Fast jag tyckte han beskrev människorna på ett värdigt sätt.
Ja livsstilen tror jag ofta kan slå an en ton hos turister. Det där lugna livet som vi inte klarar av att leva. Och naturligtvis gör klimatet sitt till. I boken beskriver han ju hur allt stannar av när snön kommer. Och det är ju under så mkt kortare tid än vad vi nordbor har det. Låter om en bra sammanfattning- det goda livet! Och tänk, ni har förverkligat den drömmen! Härligt.

Annika: Ja det har du rätt i. Även om det blir vardag och rutiner och allt vad det för med sig, även i t ex Provence.