tisdag, februari 16, 2010

En blåögd visionär

Minns ni Peter Dalles karaktär i Lorrygänget? När han kommer in på ett kontor med något nytt projekt på gång. Han berättar ivrigt om det för mannen bakom skrivbordet, som sedan förklarar varför det inte går att genomföra. "Tänkte inte på det", blir Dallekaraktärens ständiga svar.

Lite känner jag igen mig. Jag är också en person med olika projekt i huvudet. Vissa är genomförbara, andra inte. Men visionerna finns där. Ständigt.

Jag minns när barnen var små och det kommunala dagiset var överfullt. Jag och en granne började planera ett kooperativt dagis. Minns att vi satt i hennes kök en kväll och diskuterade verksamheten på det tilltänkta dagiset. Då kom hennes man in, den förnumstige läkaren, han såg på oss och suckade. "Ni kanske ska börja med att kolla om det finns någon lokal för verksamheten." "Tänkte inte på det." Efter ett halvår stod dagiset klart och är fortfarande, efter 18 år, igång. Ibland blir visionerna verklighet, även om man kanske börjar med att lägga fokus på fel saker.

I lördags var vi ett tjugotal personer som var injudna till ett samtal med vår nya biskop. Vi skulle diskutera visioner för framtidens kyrka. Redan vid kaffet träffade jag en person som hade visioner utöver det jag tänkt. Snabbt hakade jag på, kände energin flöda och glädjen bubbla inom mig. Tyvärr föll inte idéerna i "god jord" vid den kommande diskussionen, då de var helt främmande för många. Det tar tid att förändra, särskilt när det handlar om organisationer. Det gäller att gå varligt fram. Och det känns som om jag kommer att få säga, "Tänkte inte på det", många gånger i framtiden.

En blåögd visionär kan stundvis få det jobbigt, det är så mycket vi inte tänker på. Vi tänjer på gränser och det är inte alltid lätt för andra att följa med i tankegångarna. Men jag tror att vi behövs för att få igång en diskussion, ge nya perspektiv. Även om de inte går att genomföra så kanske vi sår små frön i andra. Förändringsfrön.

Och kanske något av dessa frön så småningom gror. Vem vet!

7 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja, det är en välsignelse att det finns visionärer. Hade människor som undertecknad styrt utvecklingen, hade vi väl fortfarande sänt röksignaler .-)

Lycka till Eva!

carina@pocolococreativo sa...

Visionen måste finnas. Det finns inga alternativ.
Jag tänker på det där att " kan jag få försöka fast det är omöjligt?"

Evas blogg sa...

Elisabet: Hahaha....röksignaler! Tack ska du ha!

Carina: Ja det är en bra fråga? Och jag tror också att visioner behövs och måste få finnas.

Annika sa...

Sluta aldrig upp med att ha visioner och drömmar!

Evas blogg sa...

Annika: Jag lovar :) !

Lena sa...

Den som har modet att drömma har också kraften att kämpa, stod det så vist på muren genom Berlin för länge sedan. Det bär jag med mig.

Ibland handlar det mer om att ta små steg i rätt riktning.

Evas blogg sa...

Lena: Ja det är de där små stegen som är de bästa. ibland blir mina steg lite för stora då tålamodet är litet.