- Raketer syntes bakom hustaken och sen var det ett nytt år. Jag känner mig som Barnen i Bullerbyn. De vakade in det nya året och vid tolvslaget gick de ut för att se på det nya som väntade. "Men allt såg ut som förut."
Ja, allt ser ut som förut. Vi skriver 2010 men hur det kommer att se ut är det ingen som vet. För inget syns just då, klockan 24.00. Det är bara en markering på något nytt. En markering som jag aldrig riktigt kunnat ta till mig. Jag gillar kvällens feststämning. Men tolvslaget och dess magi, den går inte riktigt in i mitt hjärta.
Så tråkig är jag.
5 kommentarer:
Vi kan bilda en förening.
Och vi är många som kan känna oss hemma i den, har jag förstått .-)
Exakt så är jag också:-) skönt då är vi två. Men jag vet inte riktigt vad det beror på, har jättefina barndomsminnen av nyårsaftnar, lite allvar som de äldre visade, klockringningar, musik, god mat och senare i ungdomen härliga fester. Men idag är jag oberörd på något sätt och kan inte ta in det, är med som åskådare känns det. Och så övar jag på att det är ett nytt år sedan:-)
Jag känner det där magiska precis vid tolvslaget on någon minut efter. Sedan, poff, är det borta och det känns så där vanligt igen.
Elisabet: Men sicken tur att vi är fler!
Annas mamma: Välkommen hit! Nej visst är det konstigt, jag är är också uppvuxen med en högtidskänsla. Och har haft den under många av vuxenåren också. Så vips är den borta. Vi bildar en åskådarklubb!
Vonkis: Härligt att känna det en kort stund i alla fall.
Jag vill också vara med i föreningen i så fall. Vi kan döpa den till "vaddå tolvslag?"
Jag hade nyårsfest klockan två på eftermiddan med champagne och god mat. Vid fyratiden när det ännu var rosa ute gick gästerna hem och så var det med det. Alla var nöjda med nyordningen. Och ingen hade lust att vara iuppe till tolv. Vaddå tolvslag?
Kram!
Skicka en kommentar