Vissa känslominnen finns fast förankrade i mitt inre. Bl a känslan jag hade som barn, när jag satt med papper och färger. Jag försvann bort i en fantasivärld där allt kunde hända. I timmar kunde jag sitta och måla mina bilder. Och just den känslan kan jag fortfarande fånga. Jag försvinner in i mina bilder och fantiserar under tiden som jag målar.
Just nu målar jag en bild som går under arbetsnamnet "Kyrkkaffe". Roliga krumelurer är det som står där och sörplar sitt kaffe. Men än fattas mycket innan bilden är klar. Och jag använder mig av de fina färgerna som jag fick utav en vän i höstas. De hade legat undangömda under många, många år. Nu när hon skulle flytta överlät hon denna skatt till mig. Och nog är det en skatt allt. De är helt underbara att jobba med!
Barnasinnet finns kvar, något som jag är mycket glad över.
Nu tänker jag försvinna bort på kyrkbacken igen!
9 kommentarer:
Jag anar några Reeves-kakor där ;)
Nu får du mig att bli sugen att använda dem också :)
Dina bilder är så underbara att jag inte riktigt hittar rätt ord. Det finns en sån härlig harmoni i dem, i motivet, i färgerna...
Du är fantastisk!
Jag håller med Carina, jag gillar känslan som dina bilder förmedlar. Är det akvarellfärg du använder?
Ja, underbara, helt enkelt.
Och tänk, jag har en som ska upp på väggen!
Christina: Jajamen, nu är de invigda. Och vilka färger! Helt underbara att mål med och färgen blir så vacker. Vilken skatt jag fick!! Ser fram emot en Reevesbild av dig!
Carina: Men åh, tack!! Nu blir jag nästan lite rörd. Jag målar utav ren och skär glädje. Och tänk så härligt att kunna glädja andra också. Underbart!
Annika: Tack! Vad kul, vad glad jag blir. Ja det är akvarell, jag gillar den tekniken och enkel att ta fram och sätta sig vid köksbordet med :)
Elisabet: Tack!! Ja du har ju det :) Tror jag har en till som du ska få, den som jag egentligen skulle ge dig men inte hittade. Nu har jag hittat den.
Jag vet - tiden försvinner och det känns till och med lite otäckt att bli väckt ibland. Man undrar var man varit!
Vad sommarhärlig den där bilden ser ut.
Så härligt det låter! Jag minns när jag var barn och "ritade" som vi sa då, att det aldrig såg ut som jag ville, och då tröttnade jag.
Men känslan av det härliga flytet - det hittar jag på andra ställen. Det är en ljuvlig känsla.
eva: Exakt så känns det ibland. Och maken fattar ingenting :)
Vonkis: Ja det man inte har utanför det får man skapa :)
Bloggblad: Ja alla har vi våra egna vägar att hitta våra guldkorn. Du har ju verkligen ett guldkorn att ta fram i ditt skrivande!
Skicka en kommentar