lördag, januari 02, 2010

Jag förstår mig inte på Björn Ranelid

Jag brukar inte se på "Stjärnorna på slottet" men ikväll "fastnade" jag framför programmet. Kunde bara inte stänga av när Ranelid började mässa.

För ca tio år sedan läste jag ett antal av hans böcker och fann dem mycket läsvärda. Han är en klok man men ändå, det känns som om det är något hos honom som känns fel. Hans kategoriska uttalande gör mig, i det närmsta, bestört. Några av kvällens programs uttalanden:

"Endast antiintellektuella människor struntar i motion."

"Hon var en ärbar kvinna som höll på sig."

OK att han varit mobbad av media, det är fel och det är inte försvarbart av media att gå på som de gjort. Men, han har ältat denna mobbing under så många år så ingen glömmer, alla blir påmind gång på gång. I kvällens program drog han upp det igen,vilket inte är så konstigt med tanke på att programmet handlar om deras liv. Det konstiga var att när han berättade detta var det inte inför sina kamrater runt bordet utan direkt in i kameran, ut till hela svenska folket.

För mig känns han som ett offer. Som om hans barndoms mobbningsminnen har etsat sig fast i hans inre. Ett beteende som han inte kommit ur. Som fortsätter i vuxen ålder.

Ja, människor har behandlat honom illa men jag vill ruska om honom och säga:

Du, det är dags att lämna detta bakom dig och gå vidare. Det finns alltid människor som gör sig lustiga på andras bekostnad men försök att ruska av dig dem och fortsätt skriv istället. Du duger som den du är, du behöver inte bevisa att du har rätt. Tagga ner och njut av livet istället.

14 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ja det är märkligt att aldrig kunna lämna trauman bakom sig och gå vidare.Tragiskt är det. Jag har inte tittat på programmet i år, är det sevärt annars?

Evas blogg sa...

Eva: Jag förstår att han har haft det tufft, både under sin barndom och under senare år. Men varför alltid dra upp det i media?! Människor som ältar blir inte trovärdiga. Jag har inte heller sett det förut, då jag tycker att det är så tråkiga personer som är med i år.

Petra sa...

En del människor gör allt för uppmärksamhet i media. Mobbing säljer bättre än böcker. Han har inte pratat om annat i flera år samt i förbifarten hävdat att han är världens bästa författare.
Men jag vet att han inte säljer fler böcker på sina utspel men han kanske säljer sig bättre som estradör så där?

Maggan sa...

Det du skriver, Eva, känns träffsäkert. Du har formulerat vad jag kände inför Ranelid. Det gäller att lämna och gå vidare. Förmodligen är hans väldiga produktivitet ett resultat av hävdelsebehovet. Jag ska allt visa dom! Det måste vara smärtsamt att vara så sårig.

Elisabet. sa...

Men jag tittade med stor behållning på programmet, även om jag till viss del håller med dig i det du skriver.

Visst vore det önskvärt att B.R. lämnade allt det där bakom sig, men vi människor är trots allt så olika .., det som för mig kanske inte alls betyder så mycket, blir till ett trauma för någon annan.

På ett sätt är det väl detta som ger nån slags dynamik i tillvaron .., att vi är så olika?

Tankevågor sa...

Jag är så kluven till den här författaren. Det är något hos hon honom som jag inte tycker om...kanske är det en del av det du skriver. Men kanske något mer.

Men så har han då skrivit en del saker och formuleringar som i mitt tycke är helt enastående och som jag tycker så mycket om....

Knepig man. ;-)

Anonym sa...

Reagerade också på att han tittade in i kameran när han pratade.Är oerhört kluven inför denne man.Han har ett speciellt språk kan man säga.Men programmet är trevligt .Ser fram emot nästa/babsan

Bloggblad sa...

Håller med. Fast mina två försök att läsa hans böcker, stöp efter ett par sidors orddiarré.

I tidningen stod det att vi skulle få skratta, det skulle bli jättekul, BR skulle ligga på golvet av skratt... Sen sa han i starten att det inte alls var hans dag. Tillsammans - skulle de göra dagen.
Och så blir det samma historia som jag hört flera gånger förut - inte tillsammans med de andra, utan rakt in i kameran. Jag tyckte det kändes pinsamt... satt och väntade på det roliga...

Det kloka i det han säger försvinner lätt i att han måste vräka ur sig sina samlade klokheter i samma mening, om och om igen har jag hört om den kortaste vägen... stranden du och stranden jag på havet vi...

Vid så pass vuxen ålder och efter att ha terapeutat av sig barndomen, är det nog dags att gå vidare. Annars är det ju bara synd om honom, och vem vill att folk ska gå och tycka synd om en hela tiden?

Christina sa...

Jag såg också programmet och håller med dig i allt du skriver. Människor som ältar blir verkligen inte trovärdiga.

Monet sa...

Jag såg också det här. Tack SvtPlay som låter svenskar i förskingringnen följa med i vad som händer i Sverige när man själv har lust.

Håller med om Ranelids ältande. Ointressant även om jag minns Linda Skugges fullkomligt oförlåtliga påhopp på honom.

Sen tycker jag han är "utmanande" med sin klädstil med framförallt den blonda "elvisfrillan" som gör att han sticker ut på ett sätt som jag tror retar folk. Onödigt. Klipp dig som en Svensson, Björn så får du vara ifred med dina läppar också.

Men det som känns mest irriterande med en människa som Ranelid, det är det oäkta förhållandet till sitt ursprung. Han är en tvättäkta skåning. Talar skånska - upräglad arbetarklass-malmöitiska - och ska inte göra annat. Men han har lagt sig till med Pohlmansyndromet, dvs försöker plocka bort sina skorrande r och ersätta dem med fejkade uppsvenska tungspets-r. Det låter förskräckligt och lika illa som när alla andra som skäms över sitt ursprung försöker göra det. Själv född och uppvuxen i Skåne är jag förstås extra känslig inför sånt här och kan knappt lyssna på honom, så hakar jag upp mig på hans tramsiga språk.

Det finns andra skåningar som Jan Malmsjö, Siw Malmqvist och Stellan Skarsgård. De har som skådespelare och sångare tränats i att lägga bort skånskan helt när det gäller vissa roller och sånger. Då är det OK. Det är som att tala ett annat språk.

Och när de återgår till sitt ursprungliga skånska idiom låter det helt äkta. Man hör att det här inte är tillgjord Max von Sydow-småländska utan äkta dialekt.

Men Ranelid som utger sig för att vara intellektuell (och intelligent)har inte fattat att just det här ger ett falskt och pretentiöst intryck. Och oäkta. För mig känns hans rabblande sentenser därför helt lösryckta ur sina sammanhang, han är som en Livets Ord-predikant med färdiga svar innan frågan ens kommit. Väldigt neurotisk och det känns medlidsamt faktisk. Man önskar han komme till ro!

Evas blogg sa...

Petra: Ler åt dina ord: Så där i förbifarten hävdat att han är världens bästa förf. Det är B.R i ett nötskal tycker jag. Stort självhävdelsebehov. Som han förlorar på.

Maggan: Ja och tänk så jobbigt att alltid måsta hävda sig och visa sig på styva linan. Han har det arbetssamt den mannen.

Elisabet: Olikheter är en tillgång men hans beteende tror jag inte är någon tillgång. Snarare så mister han trovärdighet.

Londongirl: Det är lite så för mig också. Han har skrivit mycket bra, riktigt bra och därför känns det så tråkigt att han "schabblar" bort sina förmågor på det sätt han gör/är.

Babsan: Ja vi är många som känner oss kluvna inför den mannen.

Bloggblad: Nej hans tillsammansdag blev en odyssé kring hans egen person. Humorbefriad var den också. Nej ingen orkar eller vill tycka synd om någon hela tiden. Det finns ingen utveckling i det, bara en slags offerkänsla som ingen blir stärkt av.

Christina: Nej inte det minsta, bara tråkiga.

Evas blogg sa...

Monet: Ja där sa (skrev) du något som jag inte tänkt på, hans dialekt. Och när jag läser det du skrivit så kan jag höra det konstlade språket. Han berättar om sin enkla barndom samtidigt som det ibland känns om han förnekar den. Han känns dubbel. Och människor som hela tiden mästrar och framhäver sig som intelligenta de känns inte äkta. Som om de inte vill stå för sin enkla härkomst utan hela tiden måste bevisa för andra att de kommit "sig upp" i livet. En osäkerhet tror jag det handlar om. Och jag känner som du: önskar att han kan finna ro inom sig själv.

Amber sa...

Håller helt och hållet med dig. Det var pinsamt att se och höra honom. Undrar vad han tänkter när han ser det själv? Man tycker att han, enligt sig själv varande intelligent, borde kunna analysera sitt beteende och inse att det är dags att ändra något.

Evas blogg sa...

Amber: Ja det är absolut vad jag också tycker, analysera och gå vidare. Det börjar bli för mycket nu!