Morgonpromenaden gick vid sjön i idag. Kallt, både får människor och djur.
Idag kastades julgranen ut och pepparkakshuset kraschades. Nu är det tomt igen. Julen, ett varmt minne i mitt hjärta. Jag minns när vi, för några veckor sedan, pyntade gran och pepparkakshus. Nu är det dags att sätta punkt för julen år-09.
Nu väntar en vardag. Så måste det vara. Ingen festkänsla om inte helgkänslan finns.
Och i morgon återvänder vår yngsta till Linköping. En månad går fort. Och modershjärtat känner som vanligt sorg när något av barnen drar iväg ut i världen. Så är det och så får det vara. Jag vet att det går över efter någon dag. Men just idag är det lite vingligt här inombords.
Uppbrott tillhör livets skiftningar.
Så är det.
5 kommentarer:
Ja, precis så är det.
Men här har pv kommit tillbaka från Östergötland och nu blir det kaffe och uppvärmd giffel.
Perfekt för figuren.
N o t.
Elisabet: Absolut perfekt :) Var i Östergötland har han varit? Sara åker tillbaka till det länet i morgon.
Uppbrott, avbrott, avslut. Men också början och vidare och här och nu.
Precis som du säger, livets skiftningar. Nyanserna som måste finnas för att inte allting ska vara ett enda stort stillastående.
Men nu blir det i varje fall allt ljusare och snart - kanske - även varmare?
Carina: Ja livets skiftningar innehåller alla nyanser. Och skulle de inte det skulle det verkligen bli tråkigt.
Annika: Ja det känns hoppfullt.
Skicka en kommentar