Julkrubban tas fram varje år. En gammal sådan som även fanns i mitt barndomshem. Jag är uppvuxen med denna krubba och tillhörande Jesusbarn, Maria, Josef, en åsna och ett lamm. Varje jul hade den sin självklara plats i vårat hem. Jag trodde på undret som hade skett julnatten för många, många år sedan.
Åren gick och julundret blev mindre betydelsefullt för mig. När jag sedan skulle fira min första jul på landet, i min blivande makes hus, då undrade mamma om jag ville överta julkrubban.
Den fick en självklar plats i vårat hem och i barnens hjärtan.
Det är så lätt att glömma det lilla barn som föddes under julnatten. Julens egentliga betydelse. För mig är det numera mer viktigt att ta fram den gamla och slitna julkrubban, än en mängd tomtar.
"När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå...."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar