torsdag, november 26, 2009

Jag känner mig som en fräsande kamel ibland


Fräsande kamel vid Mosesberget

Jag är inte så insatt i kamelers beteende men den här kamelen verkade riktigt arg på oss.Han fräste till ordentligt när vi gick förbi.

Lite som den kamelen kan jag känna mig i vissa situationer. Det kan var när jag är trött, när tålamodet tryter. Vad jag kan bli arg över? Egotrippade människor som kräver full hänsyn men som själva är totalt gränslösa. De som gnäller och jolmar ena sekunden, för att i nästa stråla som en sol över att ha blivit bekräftade.

Det är då jag inte längre orkar vara snäll och vänlig, bara så oerhört trött. Det är då jag kan bli som en fräsande kamel i öknen.

Och alldeles säkert är det en och annan människa som blir rädd för mig.

Precis som jag blev för kamelen.

Och Elisabet svarade:

Det blir bara för mycket ibland.Såna som ämlar oss och har oss (här är en just nu .., jag har inte gjort annat sedan fick det nya knäet) och bekräftelse vill vi förstås alla ha, annars ljuger vi.

Självklart måste vi få klaga ibland, det gör jag också när allt känns jobbigt och tungt. Och självklart behöver vi bekräftelse. Vad jag menade men inlägget var de som alltid klagar och suktar efter bekräftelse. Som tar på sig en offerroll och vill att vi ska bekräfta den.

6 kommentarer:

Evas värld sa...

Man kan bli arg! Är inte kameler som ilsknast när någon försöker sätta sig på dem? Då blir jag ilsken också. Den som sätter sig på mig kan räkna med ilska väsanden och nålstick tillbaka på känsliga ställen.

Evas blogg sa...

Eva: De som försöker mästra och kontrollera en, det är lika jobbigt som de som ämlar sig och vill ha bekräftelse för det. Och tänk då dessa egenskaper på en och samma gång, nej då fräser man.

Elisabet sa...

Är vi inte alla såna ibland?

Såna som ämlar oss och har oss (här är en just nu .., jag har inte gjort annat sedan jag fick det nya knäet) och bekräftelse vill vi förstås alla ha, annars ljuger vi.

Men fräs på du Eva .-))

Det brukar lätta sen!

Varm kram härifrån, från knä-ämlerskan i landet Halland.

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja men självklart är vi alla så ibland. Men nu talar jag om personer som har det som sitt beteende - alltid. Ett slags offer. Ämla på du, för jag vet att du inte är det offer jag menade i med mitt inlägg. Jag ämlade i måndags. Vi har alla våra ämmeldagar. Men att spela på det, nej då fräser jag.

Elisabet sa...

Eva: gulledig! Jag tänkte att nu har jag nog tjörmat för mycket .-))

Evas blogg sa...

Elisabet:Inte då!