måndag, oktober 19, 2009

Vill jag att något oväntat ska ske?

"Överraska mig", säger jag till maken, när jag är lite less på vardagens grå lunk.

"Det skulle jag aldrig våga", blir hans svar.

"Vad då inte våga?"

"Du blir så orolig om du inte vet vad som ska hända."

Och när jag sedan tänker efter så är det nog så. Har alltid varit. I hemmets lugna vrå, där jag själv får bestämma över tillvaron, där är jag lugn. Kontrollnörd, ja absolut. Tyvärr kan jag säga, det blev mitt fall en gång i tiden. Kontrollen åt upp mig inifrån, brände ut mig till endast en svart kolbit fanns kvar.

Att släppa kontrollen är som att ta ett kliv in i det okända. Ett steg i taget. Det går. Men det går långsamt och tar tid.

Och det okända skrämmer fortfarande, även om jag vågar möta.

Ibland måste man våga, annars blir livet torftigt. Men fortfarande tycker jag att hemmets lugna vrå är den skönaste platsen på jorden.

Det bara är så.

6 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag längtar bort och uppfinner äventyr, men när jag ska åka drabbas jag av en oerhörd ängslan och vill klamra mig kvar. Dock när jag vågar släppa greppet så blir det ofta fint... snart ska du ju ut på äventyr!

Elisabet. sa...

Jag längtar nästan alltid bort jag med och älskar äventyret att resa.

Att Vara På Väg.

Men det kan bero på att jag inte känner att det här är Mitt Riktiga Hem.

Att jag inte riktigt vet var jag hör hemma ..?

Så är det nog.

Tack för fikastunden Eva.

Evas blogg sa...

Eva: Ja ibland måste man släppa taget, annars blir världen liten och trång. Ja det ska bli roligt men ack så mkt pirr i min mage. O.B.S jag har inte alltid varit så här, snarare tvärtom.

Elisabet: Förr var jag också alltid på väg. Men snart kanske du har hittat ditt hem ;) Tack själv - den var trevlig :)

Madicken sa...

Hm, det där känner jag själv igen.
;)

Evas blogg sa...

Madicken: Då är vi fler :)

Madicken sa...

:)