Morgonpromenad på Frösön
Ibland fastnar man i dimman och hittar inte vägen ut ur den. Söker ihärdigt en väg framåt men man trampar bara runt, utan att hitta den väg som leder vidare, mot det mål man hade i sikte från början.
Plötsligt skingras den tunga dimväggen och man kan se klart igen. Det är en befrielse. En lättnad. Nu kan vandringen fortsätta utan tunga dimslöjor som oroar och leder en vilse.
Idag gick jag ut ur dimman. Både under morgonpromenaden och i de insikter som kom under dagen. När vägen blev klarare insåg jag att förändringar behöver göras. Förändringar som kan leda till ett vilsammare sätt att möta livet.
Duktighets- och duglighetskraven, dessa bördor som tynger på ens axlar, de behövs inte längre. Det går så bra ändå.
Som min goda vän sa till mig i morse:
"Du kan släppa taget nu, du får ha det bra. Du behöver inte kämpa så mycket."
Jag sa TACK och gick ut i det strålande solskenet.
4 kommentarer:
Härligt Eva. Det är hemskt att inte se vägen för all dimma och gå runt i cirklar i livet. Känslan när dimman lättar är euforisk, då flyger man mot ljuset
Koselig og fin blogg du har Eva,jeg følger den men er ikke så flink til og kommentere som jeg skulle ønsket.
Jeg liker ikke når mørket tar for mye plass om dagene,og er det skodde og regn så blir det tungt iblant.
Glad for å gå på bloggen og se masse fint håndverk i glade farger og koselige blogginnlegg,på slike dager jeg.
Ønsker deg ei god helg!!
Klem fra Jorid!!!
När dimman lättar!
:)
Eva: Ja vägen blir så mkt lättare att vandra när man ser vägen framför sig.
Jorid Bestemor: Åh vilket fint namn du har! Tack ska du ha! Välkommen tillbaka.
Madicken: Mmmm, det är fint det :)
Skicka en kommentar