lördag, oktober 03, 2009

Årsdagar

Första-gången-utan dagarna, de är aningen jobbiga.

Igår var det pappas födelsedag.

Den första utan att jag fick krama om och säga grattis.

Hoppas han fick en fin dag där han är nu.


7 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja .., och första julen .., och när barnen tar studenten och gifter sig och man önskar inget hellre än att deras morfar skulle ha fått vara med och hållit tal och man vet hur stolt och glad han skulle ha varit.

Aldrig saknar jag honom mera än då.

Och nu mamma.

Christina sa...

Det var ett bra uttryck, "första-gången-utan dagarna".
Så fint ni har gjort vid graven...nu blir ögonen fuktiga.

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja första julen kommer snart även för oss. Och visst kommer det att bli tomt alla dessa högtidsdagar (också).

Christina: Ja mamma hon fixar vid graven varje dag. Igår var vi fler där som tände ljus och grattade pappa.

Bloggblad sa...

Jag kände det där i rätt många år, speciellt som vår dotter föddes på mammas 65-årsdag och vi alltid firade ihop. Men konstigt nog så bleknar det bort... första åren grät alltid dottern över att mormor inte var med och fyllde, men man vänjer sig. De finns med någonstans ändå, men inte så aktivt borta som i början.

Bloggblad sa...

För mig - är väl bäst att tillägga... det finns personer vars sorg aldrig bleknar, det vet jag.

Tankevågor sa...

...det finns fortfarande tillfällen, ögonblick i livet som jag saknar både min mamma och pappa så oerhört.

Ett sånt var när jag fick beskedet att vårt lilla barnbarn var fött..
Jag minns att det faktiskt flög en tanke genom huvudet..."jag ska ringa min mamma och berätta.."

De finns med på något sätt ändå trots att de inte är just här...

Evas blogg sa...

Bloggblad: Ja det är nog det här första året som är jobbigast. Tror jag.

Londongirl: Kan förstå din tanke just då, mamma är en person som man oftast ringt eller ringer till för att berätta.