torsdag, augusti 06, 2009

Och maken viskar till vår yngsta: "Titta"

Och jag förstår direkt att det är något han inte tycker jag borde se. Just därför blir min skärpa total och visst ser jag. Där på plattorna framför huset. Liten är den men ändå, en skogsmus!

Jag som har skrytit med att vi inte märker av några råttgiftsstinna möss. Nu får jag så jag blir tyst. För nog måste han att knaprat i sig något omlämpligt den lilla stackaren. Inte ett dyft bryr han/hon om att vi stampar bredvid, han bara sitter där och kurar ihop sig. Nästan så jag tyckte han är söt. Han sitter helt stilla, jag kan se dödsryckningarna (tror jag ja!). Lite dåligt samvete känner jag där jag står. Stackars liten! Jag blir kaxig, nu när den är så klen, ja kanske till och med död. Vågar närma mig den lille pälsbollen för att fotografera.

"Kan du hämta spaden och bära bort den", hojtar jag till maken . Själv skulle jag aldrig göra det.

"Låt den vara", svarar maken.

Tyvärr.

Det som jag trodde var en död mus får helt plötsligt oanade krafter och tvärspringer in under bron. Själv springer jag åt ett annat håll.

Så,

nu kan det hända att det ligger en död mus under bron och i denna värme lär stanken inte bli god att tas med. Eller så smyger musen fortfarande omkring där ute och när jag minst anar det så trippar den fram. Inget alternativ är att föredra.

Nu ska jag ta det väldigt försiktigt när jag går min vattningsrunda. Och gummistövlarna ska tas på, jag vill inte att en drogad mus ska springa över mina bara fötter.


6 kommentarer:

Annika sa...

Men Eva, den är ju hur söt som helst! Sonen fångade en gång en liten mus och han försökte tämja den. Det gick inte så bra. Musen var galen av skräck och lyckades rymma från sin bur där den för övrigt hade fört ett sånt herrans oväsen (snacka om att skaka galler!) att sonen inte kunde sova. Det blev värsta galna musjakt i huset för att försöka få tag i den. Vi lyckades till slut men den hämnades genom att pinka ner allting. Så det var bara att släppa ut den igen...

Christina sa...

Menar du att ni lägger ut råttgift? Det är otroligt plågsamt ska du veta och giftet kan gå vidare till rovdjur som kalasar på det lilla kadavret...rävar, ugglor etc.

Sen tycker jag att det ser ut som en liten sorkunge och ingen skogsmus...men säker är jag då rakt inte.
Håller med Annika om att den är otroligt söt hur som helst.

Elisabet sa...

Å, råttgift är det värsta som finns! Vi lade ut det till stora, tjocka råttor när vi hade höns och en dag kom jag ut och såg nånting som jag trodde var en igelkott, men det var en stor råtta som hade burrat upp sig vid vattenskålen.

Den hade ätit råttgift, förstås och ville ha vatten!

Jag grät floder och bad exet ta död på den och sen plockades allt råttgift bort .., åååå, så hemskt det var att se detta lidande!

Evas blogg sa...

Annika: Ja den är söt men bara om den vistas utomhus. Tror aldrig jag skulle ha tillåtit vår son att ta in en mus :)

Christina: Nej det var en skogsmus, såg maken när den kom smygande. Ja vi la ut det förra året och det har varit lugnt sedan dess. Har försökt med allt möjligt för att slippa springet i väggarna. Köpte en sån där dyr ultraljudsapparat som vi satt under huset men den hjälpte inte heller. Och jag vet, råttgift är inte bra men vi blev så smått desperata.

Elisabet: Ja det är hemskt jag vet. Men jag fixar inte att ha dem inomhus.

Bloggblad sa...

Jag ska nog egentligen vara glad för alla katter som stryker omkring i vårt villaområde...

Evas blogg sa...

Bloggblad: Jajamen. Här finns inte en enda katt i sikte!