Det gör jag!
Mycket.
Surströmming, nypotatis, tomater och lök i en tunnbrödsmacka.
En vacker sommarkväll därtill, då är lyckan fullständig.
Ikväll har vi firat en tidig födelsedag för vår äldsta. Solen strålade, fjolårsströmmingen var god.
Och tårtan dekorerad med jordgubbar från vår halvö.
Livet i dess fullkomlighet!
9 kommentarer:
Åååååååå, vad jag börjar att längta!
Nu ska jag köpa en burk!
Hm, jag har faktiskt aldrig ätit surströmming. Men känt lukten däremot... och tror att den erfarenheten kanske räcker :)
Huuuu, n e j.
Om surströmming tycker jag INTE. :)
Jo, jag är gift med en Lycksele-kille, så jag fick lära mig den hårda vägen. Men nu vattnas det i munnen när det vankas surströmming. Senast åt vi hos min kära moster i Haverö den 27 juni i år.
Bästa hälsningar
gillar inte, men har ätit tre stycken, på tre fester.
Åh, jag äääälskar surströmming men brukar skippa tunnbrödet, det tar för mycket plats från surströmmingen i magen!
Det var så länge sedan jag provade surströmming så jag vet inte om jag gillar det eller inte...
Det ser onekligen gott ut!
Ha det fortsatt bra i din sommar/stugbubbla och njut!
Elisabet: Det gör du rätt i!!
Mossfolk: Smaken är helt annorlunda än lukten. Går inte att jämföra. Men kanske är det så att man ska ha växt upp med denna mat för att uppskatta den. Kanske.
Ellis: INTE?!!!
Maggan: "Den hårda vägen" :) Ja nog är det gott allt!
Hannele: Du har i alla fall försökt.
Vonkis: Ja du bor ju ganska inpå upphovskällorna, så att säga. Jag äter alltid stut, med alla ingredienser i.
Marskatten: Ja visst gör det ?! Tack detsamma önskar jag dig!!
Mums! Jag har inte ätit surströmming på år och dag.
Skicka en kommentar