...när klockan är ett på natten och solen knappt har gått ned.
När luften är ljummen och fåglarna håller konsert.
Då,
vill jag inte sova.
Kan,
inte sova.
Vill ta vara på varenda minut.
För denna tid är så kort
och sova,
det kan jag göra när mörkret återvänder.
8 kommentarer:
Jag känner lika - vaknade kl. 3 i morse av att fåglarna drillade och sjung för full hals och ville inte gå och lägga mig igen!
Ja visst är det ljuvligt. Jag vill bara ta den här tiden i famnen och hålla den kvar.
Tänk om man kunde bromsa den här tiden lite.
Dra ut på njutningen, konservera närvaron, dofterna och ljuset.
Det enda man kan göra är att vara här och nu och ta vara på den härliga tiden så gott man kan.
Sova, ja det gör vi sen!
Vackert!
Slutade halv 2 i dag och hann med stranden och havet och allt som hör till.
Det är inget annat än ren och skär LYCKA.
Exakt så är det. På pricken.
Man får nästan ångest över att krypa ner under täcket, när världen utanför är så l j u v l i g!
Annika: Visst är det svårt att sova? Man vill ta tillvara på varenda liten stund.
Eva: Exakt så.
Marskatten: Ja det är så ljuvligt så det är inte klokt, eller jo, det är just vad det är :)
Blyger: Vackert var ordet!
Elisabet: Lycka - ja!!
Ellis: Ja precis. Det är som om när man var barn och ville upptäcka och uppleva allt så där intensivt.
Bästa tiden...
OCH jag är inte där!!!
Här är det kolsvart vid 21:15 och sen är det inte ljust förrän femtiden igen.
Saknar norden, men inom fyra veckor är jag åter hemma...
Skicka en kommentar