tisdag, maj 05, 2009

Flåset i vildmarken

Nu är det gjort.

Något jag måste göra oftare.

Det var skrämmande. Skrämmande så till vida att hjärtat bultade och andningen lät som en gammal skördetröska.

Det gick långsamt.

Mycket långsamt.

Inte blev det långt heller men bättre kort än inget alls.

Och det kommer att bli bättre

och längre.

Vad jag pratar om?

Min första promenad/joggingtur på MYCKET länge.

Nu får älgarna nere i skogen passa sig för nu kommer jag flåsande och frustande!

18 kommentarer:

Gunhildsblog sa...

HEJA! Den första gången är jobbig, kanske den andra är värre när man VET hur taskig kondis man har...säger jag som uppmuntran!
Själv hatar jag att springa, så jag förstår om tröskeln är hög!

Elisabet sa...

;-)

Jag bara ler, jag ..-)

londongirl sa...

Heja Heja Eva! Bra jobbat! :-)

Evas blogg sa...

Gunhild: Jag hatar också att springa men måste försöka göra nåt. Och springa är kanske att ta i när det gäller mig. Småjogging varvat med gåing och strechpauser. Men jag tar det långsamt, ett steg i taget.

Elisabet: Vi kan ta en sväng när ni kommer :)

Londongirl: Tack för pepping!! Det behövs.

Ingela sa...

Jag tänker hela tiden. Men springa är så tråkigt jämfört med att åka skidor. Jag brukar ha en liten "dip" när det gäller kroppsaktivitet tills det blir att gräva och sjåa på ute.

Bloggblad sa...

Åh, vad härligt. Jag har för tunga meloner för att jogga numera, men förr var jag ute och sprang så ofta jag kunde. Många tjejmilar blev det...

Jag saknar joggandet, men stavgång i raskt takt är faktiskt behagligare mot sånt som rör sig i otakt.

Annika sa...

Springa går bort för min del, men timmeslånga promenader i rask takt är jag beroende av. Efter ett tag känns det olustigt i hela kroppen om jag inte får komma ut. Så kommer det att bli för dig också, bara du passerat den första tröskeln. Kämpa på!

Evas blogg sa...

Ingela: Sjåa ute - det uttrycket gillar jag! Jag tycker också att det är trist att springa, har inte gjort det på många år. Nu måste jag göra nåt radikalt, få upp flåset ordentligt. Mitt joggande kan nog mest liknas vid promenadetakt för många. Men så får det vara. Kanhända jag flåsar upp mig var det lider. Jag gillar ju också att sjåa ute i rabatter och land och det gör ju sitt till när man vill få igång rörligheten igen.

Bloggblad: Hahahaha, ja lite av det problemet känner jag av, bara lite. Stavgång har jag inte provat...än.

Annika: Tack för pepping! Ja promenader är ju egentligen lika effektivt det också. Vet inte vad jag fick för mig att börja småjogga men jag behöver känna på att det är tungt, få upp flåset. Och ute vid stugans omgivningar, där ingen ser mig, där kan jag flåsa på som jag vill.

Eva Swedenmark sa...

Vad duktig du är! Själv gillar jag inte att springa alls, men oj vad jag älskar att promenera, man tänker så bra och pratar så bra om man har en kompis med sig. Annars är ju yoga det som är suveränt... har du testat det?

Lena sa...

Springa! Vad du är duktig!!

För min del liknar det mest ett mellanting av jogg och has.
Jag har ju min "var-annan-dags-promenad" om 5 km som jag började med i fjolvår. Nu är den vanan återupptagen igen, det är ju VårRuset i Luleå 4 juni.
Då, i fjol, var det en bragd att ta sig de 5 km som loppet är, så i år måste ju naturligtvis bragden upprepas!

För att ytterligare utmana mig själv under promenaderna, så jogg/hasar jag alltså vid nästan varje promenad numera, i ca 100 meter, ibland 150!! Mellan "springstenen" och stora vägen...
Det känns som jordbävning, det går fortare att gå, men jag gör det!

Evas blogg sa...

Eva: Jag gillar också promenader bättre och springer är nog fel ord på det jag gör :) Yoga prövade jag för många år sen, fastnade inte för det då. Jag har en bekant som är yogalärare och hon pratar varmt om det, får se, jag kanske provar igen.

Lena: Jogghasa - precis vad jag också gör. Springa är helt fel ord när det gäller mig. 5 km, låter långt. Jag tar också korta etapper och jag lovar - det låter som jordbävning här också - i alla fall för de små djuren på marken :) Lycka till med vårruset!

eva sa...

Jag vet. Hatar och KAN inte springa med den här j-a artrosen. Men då hittade jag det!!!
Crosstrainingmaskinen på gymmet passade mig! Med rätt musik i örat sprang jag 20 minuter sist, ökar med fem minuter för varje gång. Det funkar, det känns bra och det är kul!

Men det har som sagt med musiken och formen att göra. Är det inte kul slutar jag direkt.

Heja på, Eva, det är värt det när man märker att man orkat en liten bit till och en liten bit till.
Kram!!

Christina sa...

Jag är grymt imponerad av din beslutsamhet, men för egen del nöjer jag mig med hundpromenader ;)

Annika sa...

Det är BRA. Den fösrsta prommisen/joggingturen är alltid den värsta.
NU blir det lättare!
You GO!!

Evas blogg sa...

eva: Men jisses, 20 minuter! Hurra för dig Eva. Jag orkar i ung fem när jag springer i skogen. Ja det är just det som utmanar mig, att jag ska orke mer och mer. Kram, så ses vi på måndag.

Christina: Jag är en typisk promenadmänniska (i sakta mak) men nu järnspikar ska jag försöka få lite rotation på alla överflödskilon.

Annika: Jag hoppas det, annars lär jag väl lessna, fast det var ju det jag inte skulle göra :)

Madicken sa...

Springa!!! Det var länge sen och med mina knän, näää. Nu när simhallen stänger för renovering ska jag försöka mig på stavgång efter styrketräningen.

mossfolk sa...

Haha! Jag provade för ett par veckor sedan... undrade sedan varför man utsätter sig för något sådant. Det undrade Lurvig med, han var mest på släp.
Men det blir nog någon mer gång... sen.
Jag hejar på dig sålänge!

Evas blogg sa...

Madicken: Härligt att vi kan hitta det som passar bäst för oss. Nu tror jag inte att promenadjogging egentligen är min grej men jag vill försöka. Något måste jag göra. Lycka till med din träning!

Mossfolk: Hahaha, Lurvig fattade grejen! Tack ska du ha!