Det är nåt fel i mitt huvud, det vill inte tänka. Stopp. Fullständigt stopp. Jag känner igen tecknen från förr. När det varit för mycket och jag har pressat mig tills det inte gått längre. Kroppen säger stopp.
Det är obehagligt att inte kunna tänka klart. Det känns som om något fattas inne i hjärnan. Som om allt flyter ihop i en enda stor massa. Inga nyanser, enbart ett töcken.
Ett tydligt exempel på hur det kan vara är dagens packningsplanering. Fyra dagar i Linköping, borde vara enkelt att packa inför. Jag plockar bland kläder. För små. Fel sort. Eller? Jag sprider små högar här och var, ingen struktur bara planlöst irrande. Jag lägger mig på sängen en stund, orkar inte tänka. Nytt försök. Misslyckas.
Måste köpa några kortärmade toppar. Måste. Åker till stan. Parkerar för dyra pengar och upptäcker att kontokortet ligger hemma. Nära att ge upp. Hem en vända. Tillbaka till ny parkering och ny parkeringsavgift. Inhandlar två kortärmade toppar och två linnen. Återvänder hem. Provar det nyinköpta och inser att linnena är bra men topparna är för stora. Jag har helt missat storleken. Och färgerna. Svart. Alltid denna svarta färg. Det är ju snart sommar jag borde ha någon annat färg då!
Orkar inte ge mig in till stan igen. Sover en stund istället.
Klädhögarna väntar.
17 kommentarer:
Känner igen...
Sympatikramar kommer här!!
Usch ja, att packa kan vara ångestframkallande! Avskyr även att packa upp - min resväska från Istanbul står fortfarande på golvet. Du kanske ska shoppa i Linköping istället, när huvudet är klarare igen?
Tröstekram! Känner så igen mig. Ibland är tankarna så många och så olika att de inte får plats, ska man dessutom tänka på en massa praktiska saker så blir det lätt kaos. Tid för shopping i Linköping som Annika säger låter bra! Ta med några plagg du verkligen gillar och hitta något nytt vackert när du kopplat av!
Har man en gång varit i väggen, så försvinner alla marginaler. Just inför packning blir jag väldigt lätt stressad och får som du stopp i tänkandet.
Jag försöker lägga in totalt tomma dagar då och då. I går hade jag kompledigt och i dag vanligt ledigt, så nu känner jag mig skapligt ifatt - men fy så nära det är att börja krafsa på tapeterna på den gamla Väggen.
O, du vill kan vi ta en sväng på stan på lördag? Så kan du få lite smakråd och peppning av mej och suckar från gubben din! ;) Inte för att Linköping har så mycket roligare affärer än Östersund kanske, men ändå :)
Oj, OM du vill... ska det ju stå!
Så här års är det ju Jättesvårt att packa för en annan breddgrad jue!
Oavsett väggerfarenhet.
Numera försöker jag intala mig en "går det så funkar det"-inställning till packande. Och det läär finnas möjlighet att komplettera i Linköping.
(Det var värre att vara på väg till Vålådalen i maj och komma på att man kanske skulle kunna ha haft en mössa ... Men som tur var var nästa stopp Östersund med en mariginal mellan tåg och buss. Och även om de mer försökte kränga shorts där, så fick jag tag på en mössa. Jag frågade helt fräckt om de hade någon inne på lagret!)
F ö är jag väldigt kolossalt urusel på att packa upp.
Idag på jobbet sa Helene i fikarummet att ..."du Olof ser ju ut som Magnus .., man kan knappt skilja på er ..!" och jag tänkte .., "vem är Magnus .., har vi nån här som heter Magnus ...?"
En stund senare kom jag på det.
Jaha.
Ja, Magnus, ja.
Tur att jag inte sa nånting till de övriga.
*kramar om*
Ta det lugnt med packningen. Det som kommer med kommer med, i värsta fall får du skicka iväg dotra till stan att handla sånt som saknas.
Nu har du fått varningssignal...ta det försiktigt.
Det ordnar sig med kläderna, men ack vad man känner igen sig!
Varm kram! Ha det så bra hos dottern!
SoF: Visst är det tröttsamt! Tack!
Annika: Att packa upp brukar gå lättare. Det är dessa val som är så jobbiga. Vad ska jag ta med?! Ja det bli nog en sväng i stan på lördag.
Eva: Tack! Ja det är allt detta praktiska som tröttar. Många saker på en och samma gång. Kaos i hjärnan! Ja det blir en runda i Linköping. I alla fall i några butiker.
Bloggblad: "Så nära att börja krafsa på tapeten..." Vilken bra formulering! Ja tomma dagar brukar göra susen. Känns som om det är ett tag sen jag tog en sån.
Sara: Tack du är så gullig! Klart jag vill!!
Cecilia: Ja det är just det, svårt att veta väderlek. Men visst, det är inte hela världen om jag glömmer nåt. Härligt att du hittade en mössa. Det brukar behövas i fjällen oavsett årstid.
Elisabet: En till som är lite förvirrad :)
Vonkis: Tack! Ja, eller både hon och jag.
Marskatten: Ja dessa varningssignaler börjar man lära sig nu. Tack ska du ha!
Kära Eva det där känner jag igen! Det är då man ska försöka ta det lugnt och hämta lite kraft från något håll. Sen kan det kännas lättare.
Men vet du....att packa är jag så less på!! Har nog gjort det alldeles för mycket förr i mitt liv.
Så nu undviker jag det in i det längsta och sen slänger jag ner det minimala som jag behöver.
Den tiden är över när jag släpade runt på för mycket bagage.
Man behöver alltid mindre än vad man trott från början tycker jag.
Lycka till! När åker du?
...och på tal om förvirring: Förra helgen när vi skulle åka ut till ön så hade vi hela packningen klar. Maken gick för att hämta bilen och jag skulle ta ner allt i hissen.
Väskor, datorryggsäckar och kattburar osv.
När jag sen ställt upp allt på en snygg rad på trottoaren kom maken med bilen. Han tittade på mig och skrattade åt mig.
Kvar uppe i lägenheten låg hunden Roxy och sov i soffan! Jag hade glömt hunden!
Suck!
londongirl!
Vad är det för sorts hund som låter sig bli glömd?
Här sitter han närmast dörren om det är nåt på gång.
Till Cecilia: Ja visst var det knasigt! :-) Det har aldrig hänt förut. Hon brukar också vara vid dörren. Men hon låg och sov i soffan sömntutan!
Jag tror att vi blev väldigt förvånade båda två.
Men alltså....hur kan man glömma sin hund!?!
Londongirl: Nu först läser jag min blogg och nu har vi varit här sen i frdags, åker hem i morgon. Och jag håller med, minimalistisk packning räcker långt (märker jag efter denna helg).
Glömma hunden, ja mitt i alla packbestyr kan det kanske bli så när vovven sover, trots allt bestyr omkring. Cool hund ni har :)
Londongirl: en hund är väl inget! Jag glömde mitt lilla dagbarn utanför Ica-butiken i Sollentuna! Ja, visserligen låg hon och sov i vagnen, men ändå.
Det var mitt ex som stod i köksfönstret och gestikulerade vilt som gjorde mig uppmärksam på att jag nog borde vända om ..-)
Skicka en kommentar