Igår kväll såg jag dokumentärfilmen "Fräls oss ifrån ondo", om pedofilskandalen i katolska kyrkan i USA. Skrämmande? Ja mycket. När jag idag läser GP och ser utbredningen i problemen känns det ännu mer skrämmande. Dessa barn har blivit fysiskt, psykiskt och andligt kränkta, något som kan vara svårt att reparera i vuxen ålder.
Något som känns minst lika skrämmande är tystnaden från ledningen. Att de, under många år, mörkat vad som hänt, för att rädda sitt eget skinn. Att prästen, i detta fall, blev skyddad av kyrkans män och kunde fortsätta med sina brutala övergrepp.
Det finns sjuka människor överallt, som låter sina egna traumatiska erfarenheter styra och ta överhanden. Men jag hoppas och tror på en öppenhet när det gäller att lyfta fram dessa handlingar i ljuset. Att vi inte låter oss tystas när vi ser att barn far illa. Att vi inte låter makt gå före känsla och medmänslighet.
Kardinaler och präster i all ära, för mig blir de fega och maktlystna i sin iver över att klättra på den hierarkiska stegen istället för att värna om de svaga och utsatta.
15 kommentarer:
..'minst lika skrämmande' - ja, mer! Hur kan man medvetet blunda och därmed godkänna det?? Hur kan man medvetet låta barn fara så illa?? Ingen ursäkt finns! Förfärligt..
Jag läste också om det här och blev precis lika upprörd. Det är verkligen fruktansvärt!
Gunhild: Maktlystnad och stora egon - där tror jag svaret kan finnas.
Mossfolk: Svårt att greppa tycker jag det är. Det rimmar så falskt med vad de förkunnar. Ord och handling går inte hand i hand.
Ja det är så gräsligt hemskt att man hittar inte ord.
Det finns en liknande företeelse i Sverige, jag nämner inte vilken rörelse, men de blev Granskade noggrant får någor år sedan.
Där förekom liknande fall som med de katolska prästerna.
Det värsta är att de inblandade skyddar varandra, vilket gör det så svårt att komma åt brottslingarna.
Det är tyvärr inte bara traumatiska händelser som styr dessa sjuka människors handlingar, vissa utövar sina sexuella preferenser under kyrkans täckmantel och det är riktigt skrämmande.
Vi måste alla hjälpas åt att skrika högt vid misstanke om att ett barn far illa.
Hu...det blev ett tungt ämne det här, men viktigt.
Kram!
Marskatten: Ja jag förstår vilka du åsyftar. Ja det är ett tungt ämne men SÅ viktigt. Det finns så många barn som far illa.
Jag såg också programmet igår och blev djupt skakad. Inte minst av att lyssna på förövaren, som verkade vara en genomsjuk människa som hade behövt vård istället för att skickas ut som präst. Har katolska kyrkan verkligen sådan prästbrist att de antar uppenbart olämpliga kandidater? Den bristen skulle ju omedelbart upphöra om ämbetet blev öppet för kvinnor!
Eva! Vet du om programmet kommer i repris? Jag missade det tyvärr.
Inga-LIna: Ja han var ordentligt störd, iskall på något vis. Men hans egna erfarenheter måste ju ha gjort honom skadad. Ja man kan ju undra! Men de verkade inte vara särskilt intresserade av att han skulle bort från sitt ämbete. En skandal är ju inte bra för någon som vill "klättra på stegen".
Smulan: Nej jag har ingen aning. Men du kan ju kolla på webben om programmet finns där.
Jag såg programmet i repris nyss.
Ja... vad ska man säga? Ingenting förvånar mig: det är inte första gången i historien att kriminella handlingar är "tillåtna" i Guds namn. Prästen var en psykiskt störd människa och hans överordnande var medlöpande lögnare. Påven är en skurk.
Måste bara håll amed. Tycker det är rent ut sagt för d-vligt att de beter sig som de gör, både förövare och de som skyddar dem!! Finns det någon organisation som jobbar mot detta som man kan stödja?
Jag har sett programmet i repris för en stund sedan och håller med om allt här ovan.
Att prästen är störd, står ju utom allt tvivel, han verkar närmast tycka att han befinner sig i en häftig film .., helt klart inser han ju inte alls vidden av vad han har gjort.
Men vad som gjorde mig glad, det var prästen som nu var avsatt .., han Tom .., som följde flickorna till Rom.
Vilken hedervärd människa!
Vilket civilkurage!
Smulan: Det finns störda människor överallt, dessvärre skyddar sig en del bakom sina ämbeten och även skyddar de varandra. Bägge delarna lika illa.
Anonym: Den avsatte prästen i filmen hade modet att berätta och lyfta fram detta. Tack och lov för dessa människor!
Elisabet: Ja Tom gjorde det hela uthärdligt. Det finns hopp. Och jag blev så glad över hans kommentar att "Det är inte vissa präster som är kyrkan, det är vi alla." Ingen högre eller lägre.
...att begå kriminella handlingar under religiös täckmantel tycker jag är ännu mer vedervärdigt. Fast det var ju bara att bikta sig och sedan fortsätta synda som förut, förstås.. Allt är tillåtet!
Men Tom var en reko präst!
PS. Jag har läst ut Hammarlins bok "Att leva som utbränd". Mycket bra! Och dina bilder är så fina! :)
Smulan: Ja det kändes bra att Tom fanns som komplement till allt det andra. Hoppfullt.
Men vad kul att du läst den! Tack ska du ha. Jag tycker det är roligt att bilderna fick så stor plats i avhandlingen.
Skicka en kommentar