I förrgår talade jag med en person i min närhet. Hon frågade hur mina barn har det, om de mår bra.
"Är E tillsammans med någon kille nu?", undrade hon.
"Ja, jag tror hon har en kille nu", svarade jag. "Men", fortsatte jag, "det har ju växlat några killar och tjejer under åren."
"Tjejer, jag trodde det hade gått över!" fick jag till svar.
Är bisexualitet något som går över? Nej jag tror faktiskt inte det. När någon säger så, känns det för mig som om det är en sjukdom de talar om. Min dotter är inte sjuk, däremot blir hon kär i både män och kvinnor.
"Men", fortsatte personen, "Känns det inte konstigt när det varierar på det viset?"
Nej det gör faktiskt inte det. Är dottern glad och lycklig i sitt förhållande då är även jag glad. Vem det sen är betyder mindre.
Däremot kan jag känna mig stolt över vår dotter som står för vad hon känner, som vågar visa vem hon är. Som inte smyger med sin kärlek i rädsla över vad andra ska tycka och tänka.
Jag trodde att vi kommit längre i detta land när det gäller HBT-frågor. Jag trodde att människor hade fått en insikt i att den sexuella läggningen inte är något som går över.
Men,
jag var kanske naiv!
19 kommentarer:
Ja, det är strongt gjort!
Jag får ibland för mig att jag skulle kunna bli förälskad i kvinnor också, det håller jag inte alls för otroligt.
Faktiskt.
Ibland har jag tänkt att det vore praktiskt med en mindre enkelspårig läggning fast det går ju inte heller att bestämma.
Däremot har jag svårt att förstå det där mad att nästan skryta och säga att man är stolt över sin h eller b-läggning. Inte är jag stolt över min läggning, det är ju bara som det är med det.
Skönt för din E att ha föräldrar som accepterar och inte dömer.
Å, vad fin du är.
Min mamma är också en väldigt fin mamma när det gäller sånt här.
Jag tycker det låter som om du har en toppendotter som har en toppenmamma!
Nu gör jag ett nytt försök att kommentera ikväll och tänker göra som Bloggblad, kopiera kommentaren innan jag skickar iväg utifall att den skulle trilla bort..
Jag tycker det är beklämmande med den trångsynthet som fortfarande råder runtom i vårt land...jag trodde, eller rättare sagt hoppades väl att vi kommit längre i utvecklingen.
Men jag tänker inte ge upp och fortsätter ändå hoppas att alla så småningom lär sig acceptera sina medmänniskor för det de är, medmänniskor, oavsett sexuell läggning, hud- eller hårfärg eller tankesätt.
Vi är alla olika, men har samma värde.
Kram!
Efter allt bråk som blev uppe i Ö-vik när Ecce homo/In hate we trust skulle ställas ut där har jag slutas förvånas över trångsyntheten i det här landet. Det är bara att fortsätta prata om hbt-frågor, någon gång ska väl poletten trilla ner.
Elisabet: Ja egentligen kan det ju vara människan vi blir förälskade i, oavsett kön.
Ingela: Kanske det kan vara så att de som "hållt inne" med sin läggning under många år behöver förtydliga för andra. Berätta om sin läggning högt och tydligt. Sen kan det säkert finnas de som gör väldigt stor sak av det, för att vinna någon slags bekräftelse. Det ser säkert olika ut.
Julia: Tack ska du ha! Vad härligt att du har en fin mamma, det behöver man!
ab: Tack ska du ha!! Ja jag har en fin dotter, ja jag har ju två och även en son. De är fina alla tre!
Marskatten: Så sant! Jag märker ibland en trångsynthet hos människor. Någon slags fördomsfullhet som lyser igenom ibland. Värst är de som verkar så fördomsfria men där man ibland märker att så inte är fallet.
Vonkis: Ja vi får hoppas det! Ja ju mer vi lyfter fram dessa frågor ju mer synliggör vi och kanske det händer saker, om än det går långsamt.
Jag tycker din dotter är lyckligt lottad. Det måste vara underbart att kunna bli kär i människan och inte i könet.
Jag tycker det är ett jättefint inlägg du har skrivit och jag tycker du är en toppenmamma!
Jo jag kan också förstå att det kan bli så om den man är innebär något som inte är accepterat. Annars är väl se*xuell läggning något som vi alla bara får acceptera och förhoppningsvis glädjas åt oavsett hur den läggningen ser ut.
Christina: Tack snälla!
Ingela: Ja det tror jag också! Önskar att fler kunde göra det.
Ingela: Men hur accepterat är det att ha en annan läggning än normen?
Jag kan bli så trött på att vissa människor tycker att de har rätt att antingen acceptera eller inte acceptera andra människors sätt att leva.
Jag menar inte dig nu, men jag har många homo-vänner och har sett mycket av det mina vänner är tvungna att möta som jag slipper helt och hållet.
Det går ju hela tiden åt rätt håll, men det är långt kvar.
Eva, vad du är klok och vad bra att du delar dina funderingar med dina bloggläsare. Man upphör inte att förvånas över hur fördomsfulla människor är. Precis som du tycker jag att glädjen är att ens barn har förmågan att bli kära, att älska. Föremålen för kärleken må skifta det viktiga är att det finns kärlek i deras liv.
Med homo- och bisexualitet är det väl som med så mycket annat som kommit upp "i ljuset" de senaste åren - äldre och konservativa människor har svårare att acceptera det än yngre.
Du är en klok mamma, Eva!
Jag förundras så över hur lätt, trots den allmänna diskussionen, åsikter kring hbt går i arv. De tonåringar jag arbetar med har många och ofta fördömande åsikter och diskussionen är ibland svår att styra. Det är en balansgång, då det såklart finns flera i gruppen som funderar över sig själv.
Eva S: Tack ska du ha! Ja och så borde det vara för oss alla, att det är kärleken som är det viktigaste. Utan fördomar från andra.
Smulan: Tack ska du ha! Tyvärr tror jag att fördomarna även finns bland yngre.
Panter: Ja där ser man, och var får de ungdomarna sina åsikter ifrån? Precis som du säger, antagligen från föräldrarna. Därför är det så viktigt att man diskuterar kring hbt-frågor, lyfter fram dem ur olika perspektiv. Men jag kan tänka mig att det kan vara tufft som lärare att styra upp diskussionerna.
Christina, jag tror att du missförstod, min kommentar som du svarade på hänger ihop med en kommentarsväxling (kan det heta så?) som Eva och jag hade tidigare.
Jag tycker det är så förunderligt underbart att människor faktiskt hittar kärlek och en annan människa att älska!! Det finns så många som inte gör det....och lever ensamma. Jag gläds med människor som faktiskt hittar sin kärlek och kan tycka att det är väl det som är viktigt....människan....inte vilket kön det är på den som mitt hjärta klappar för.
Varm kram till din dotter och dig!
Londongirl: Tack! Så sant som du säger.
Ingela: jag kan vara lite virrig ibland, ska läsa bättre i fortsättningen ;)
Skicka en kommentar